"Bara för att man är mor behöver man inte va expert på citronfromage"
00.07 och jag borde sova.
Men skriver några rader ändå=).
Cake-pops, borde jag göra det eller? Och köpa Odd molly och va fulländad? Näe, jag kör på inget bakande och noppriga kläder ett tag till!
Nu ska vi iallfall börja med köket. Kök och vardagsrum blir ungefär 80kvm här.. Det ligger ett plastgolv på halva(tre rum har ju blivit ett) och parkett på andra halvan. Plastgolvet ska rivas ut och ett nytt parkettgolv ska läggas ihop med det andra, sen ska allt slipas oljas och vax/lackas(?).. Köket åker ut, spiskåpan stannar och Dan håller på att montera in en ny fläkt i den. Sen ska vi få nån som murar in en vedspis under den och brevid vedspisen ska spishällen vara.. Och jag hade ju velat haft ett 30cm stekbord där också, men får se om jag lyckas lösa det "problemet", tror tyvärr att det blir för trångt.. I köksön blir det en halvfrys, under ett utav fönstrena blir diskhon(en sån där fin stor ho i vitt porslin) och under det andra blir det en liten inbyggd soffa av överskåp. Kommer oxå sätta in dubbla vitrinskåp som vi hade i förra huset. Blir sånt mysigt ljus av det tycker jag! Och så bryter det av alla dessa täta skåp. Dock blir det tyvärr inget Kvik kök, det blir ett likadant från Ikea som vi hade förut.. Det skiljde för mycket i pris och jag gillade inte Kviks vitrinskåp... Då känns det lite surt att betala över 30 000:- mer bara för att det är lite vitare.. Dock va allt lättare förra gången, jag visste exakt hur jag skulle ha det, nu är jag inte lika säker. Sen så har jag ju både Isa och Pasha nu med, det hade jag inte förra gången. Då kunde jag sitta och greja med det hela hela tiden. Men jag är glad att jag inte har den tiden nu! Trots att jag skulle behöva sova.. Nu...
Go natt!
Men skriver några rader ändå=).
Cake-pops, borde jag göra det eller? Och köpa Odd molly och va fulländad? Näe, jag kör på inget bakande och noppriga kläder ett tag till!
Nu ska vi iallfall börja med köket. Kök och vardagsrum blir ungefär 80kvm här.. Det ligger ett plastgolv på halva(tre rum har ju blivit ett) och parkett på andra halvan. Plastgolvet ska rivas ut och ett nytt parkettgolv ska läggas ihop med det andra, sen ska allt slipas oljas och vax/lackas(?).. Köket åker ut, spiskåpan stannar och Dan håller på att montera in en ny fläkt i den. Sen ska vi få nån som murar in en vedspis under den och brevid vedspisen ska spishällen vara.. Och jag hade ju velat haft ett 30cm stekbord där också, men får se om jag lyckas lösa det "problemet", tror tyvärr att det blir för trångt.. I köksön blir det en halvfrys, under ett utav fönstrena blir diskhon(en sån där fin stor ho i vitt porslin) och under det andra blir det en liten inbyggd soffa av överskåp. Kommer oxå sätta in dubbla vitrinskåp som vi hade i förra huset. Blir sånt mysigt ljus av det tycker jag! Och så bryter det av alla dessa täta skåp. Dock blir det tyvärr inget Kvik kök, det blir ett likadant från Ikea som vi hade förut.. Det skiljde för mycket i pris och jag gillade inte Kviks vitrinskåp... Då känns det lite surt att betala över 30 000:- mer bara för att det är lite vitare.. Dock va allt lättare förra gången, jag visste exakt hur jag skulle ha det, nu är jag inte lika säker. Sen så har jag ju både Isa och Pasha nu med, det hade jag inte förra gången. Då kunde jag sitta och greja med det hela hela tiden. Men jag är glad att jag inte har den tiden nu! Trots att jag skulle behöva sova.. Nu...
Go natt!
"Det lilla sorgeskåpet, det innersta själshushållets allra heligaste som bara öppnas om natten. Var och en har sitt"
Ja varför inte blogga lite. Klockan är ju inte 01.00 än...!
Det har varit mycket funderingar ett tag. Jag är ju sån. Ibland, typ jämt. Nu ett tag har man hört mycket sorgligt tycker jag. Vet inte om det är så eller att jag bara upplever det så. Men det har varit saker runtomkring som påminner en om att livet faktiskt inte varar för evigt. Jag tycker inte att det är riktigt ok. Faktum är att jag skulle kunna grina som en gris över det just precis i detta nu. Ibland när man längtar efter nåt, eller absolut inte vill nåt så kommer man oftast till tanken "det är verkligen nu det händer", får då händer det. Då är man där.
Och ibland inser man att det faktiskt är som chefen säger "Emma, det blir kvâââl idag ågg"..
Och man inser att den dagen som är min sista dag känner jag kanske "att det är nu det händer" och det konstigaste av allt är att det blir kvâl ändå... Utan mej. Det är hårt. Jag känner mej ju så levande och hur skulle det kunna säga stopp? Och sen inte hända något mer.. Jag förstår inte och jag gillar inte att inte förstå. Och ännu värre är det att en dag kanske man står där utan de som man känner allra bäst. Och dom som känner mej alla mest. Dessa känslor vill man ju inte veta av och inte ta i. Det lilla sorgeskåpet som man vill låsa och kasta nyckeln till... Men oftast kommer den där lilla jäklen tillbaks och man kikar i det igen och vips så tycker man synd om sig själv igen.
Det har varit mycket funderingar ett tag. Jag är ju sån. Ibland, typ jämt. Nu ett tag har man hört mycket sorgligt tycker jag. Vet inte om det är så eller att jag bara upplever det så. Men det har varit saker runtomkring som påminner en om att livet faktiskt inte varar för evigt. Jag tycker inte att det är riktigt ok. Faktum är att jag skulle kunna grina som en gris över det just precis i detta nu. Ibland när man längtar efter nåt, eller absolut inte vill nåt så kommer man oftast till tanken "det är verkligen nu det händer", får då händer det. Då är man där.
Och ibland inser man att det faktiskt är som chefen säger "Emma, det blir kvâââl idag ågg"..
Och man inser att den dagen som är min sista dag känner jag kanske "att det är nu det händer" och det konstigaste av allt är att det blir kvâl ändå... Utan mej. Det är hårt. Jag känner mej ju så levande och hur skulle det kunna säga stopp? Och sen inte hända något mer.. Jag förstår inte och jag gillar inte att inte förstå. Och ännu värre är det att en dag kanske man står där utan de som man känner allra bäst. Och dom som känner mej alla mest. Dessa känslor vill man ju inte veta av och inte ta i. Det lilla sorgeskåpet som man vill låsa och kasta nyckeln till... Men oftast kommer den där lilla jäklen tillbaks och man kikar i det igen och vips så tycker man synd om sig själv igen.
"Det händer oavbrutet
En strömmade flod
Oupphörligt i i oändlighet
Inuti ens huvud
Ett kaos utan slut
Inuti ens själ
Tankar av en obeskrivlig sort
Vad tänker jag på just nu
Fånga tankarna eller släpp dem fria
Dessa tankar"
Författare: Daniel Nordin
En strömmade flod
Oupphörligt i i oändlighet
Inuti ens huvud
Ett kaos utan slut
Inuti ens själ
Tankar av en obeskrivlig sort
Vad tänker jag på just nu
Fånga tankarna eller släpp dem fria
Dessa tankar"
Författare: Daniel Nordin
ibland räcker det med en liten dikt=)
Jag önskar dig
Av: okänd
Jag önskar dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt.
Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.
Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.
Jag önskar dig kärlek i rikligt mått
och vänner att lita på.
Jag har ingen längtan efter att bli jämlik mannen. Jag föredrar att behålla min överlägsenhet.
Ibland kan man bli så trött på jämlikhet. För det är så långt bort. Ibland känns det som tio steg bakåt, där vi är nu. Man ska jobba, tjäna lika mycket som mannen och hinna med allt det mammor gjorde förr. Inte konstigt att de flesta känner igen det där med att sömntimmarna blir färre och färre för att man inte hinner allt på dagen.
Min ena sida säger åt mej att jobba mindre och min andra att jobba mer. Min ena sida säger till mej att nöja mej med det jag har, min andra att jag ska sikta högre. Ibland vet jag inte om det är min vilja eller mitt borde.. Kanske är det en blandning.
Omedvetet ser man ner på de kvinnor som jobbar mycket och inte är hemma med barnen så mycket som de borde. Omedvetet ser man ner på de kvinnor som är hemma och skaffar massa barn och inte jobbar. Omedvetet tycker man att pappan som är hemma med barnen länge är duktig. Omedvetet kräver man mer av en kvinnan när det gäller familjelivet men har även samma höga krav i arbetslivet. Omedvetet är allt en man gör för familjen ett plus. Utan att påstå att kvinnor är offer så måste jag ändå påstå att kraven är orimliga.
Vi kan inte heller vara allt.
Min ena sida säger åt mej att jobba mindre och min andra att jobba mer. Min ena sida säger till mej att nöja mej med det jag har, min andra att jag ska sikta högre. Ibland vet jag inte om det är min vilja eller mitt borde.. Kanske är det en blandning.
Omedvetet ser man ner på de kvinnor som jobbar mycket och inte är hemma med barnen så mycket som de borde. Omedvetet ser man ner på de kvinnor som är hemma och skaffar massa barn och inte jobbar. Omedvetet tycker man att pappan som är hemma med barnen länge är duktig. Omedvetet kräver man mer av en kvinnan när det gäller familjelivet men har även samma höga krav i arbetslivet. Omedvetet är allt en man gör för familjen ett plus. Utan att påstå att kvinnor är offer så måste jag ändå påstå att kraven är orimliga.
Vi kan inte heller vara allt.
Folk som säger att dom sover som barn, är i regel barnlösa.
Just nu går livet fort, fast allt står still. Och allt händer men ändå händer inget. Och jag vet svaren på allt men ändå vet jag inget som jag visste. Allt är så enkelt men det mesta är så svårt. Och jag sover aldrig men jag är heller aldrig vaken.
Försökt intala mej själv att jag visst sover och att det inte är så jobbigt.. Men nu när jag inte pendlar 12mil om dagen längre, bor i huset som jag längtat efter och att Isa faktiskt sover så blir det som en smäll och JÄVLAR VAD JAG ÄR TRÖTT! För nu går det verkligen att känna efter för nu är jag inte mitt i allt. Men att pausa sig själv ibland är nog inte helt fel. Att trycka på stopp och skita i det mesta. Jag har en utväxt som går ner till öronen för jag har inte orkat slinga/färga håret och jag har inte haft lust. Jag har inte ätit choklad varje dag för jag har inte känt för det. Jag har inte låtit bli choklad varje dag för jag har inte brytt mej. Jag har inte haft ångest över att jag inte motionerat för jag kan göra det en annan dag. Jag har jobbat, sovit, ätit och umgåtts med familjen varje ledig sekund. Och jag har inte dött. Jag har inte dött för att jag skitit i alla måsten. Jag har blivit blek och ganska ful, lätt slapp i bilringen men vem bryr sig. Dan tränar ju, jag har en snygg sambo att visa upp och en söt unge=). Och icke att förglömma min coola hund som skrämmer pensionärer på promenaderna,...!
Jag kom på mej själv en dag när jag funderade över silikonbröst. "Många har det. Man kanske skulle skaffa. Det känns ju ganska äckligt att stoppa in nåt i kroppen som inte hör dit. Tänk om dom spricker. Mina hål i öronen läkte ju inte ens. Tänk om det bara blir ett hål och dom ploppar ut..! Men man gör ju inte så mycket som gör ont längre. När man va mindre slog man sig ju, drog bort plåster ganska ofta och tog stelkrampssprutan.. Ja, jag borde nog operera in silikon, det kan ju inte va värre än stelkrampssprutan. Det är ju skitviktigt med snygga bröst. Eller? Nej... Om jag hade fått slippa stelkrampssprutan så hade jag."
