Virrevarr

Tyyst... Det är nästan tyst i huset. Thank god! Igår hade vi gråt-kalas mellan halv nio och tolv på kvällen... Hon gav sig bara under tiden som hon fick välling och efter den blev det ännu värre. Det kändes som att nån satte en kniv i hjärtat på mej och vred om. Ringde sjukvårdsupplysningen och frågade vad jag skulle göra. Jag hade panik, för första gången sen hon föddes fick jag panik på riktigt. Den vanliga telefonen hade vi dragit ur och istället för att helt enkelt sätta i den så sprang jag upp och hämtade min mobil som va tom på batteri, så upp igen för att helt hysterisk få tag i laddaren och sen ner igen... Väl nere upptäckte jag att pengarna va slut så upp igen och tog Dans telefon.... Som sagt, panik. Hade det varit som så att hon blev såhär ledsen en dag, en vanlig dag, då jag fått den sömn jag behöver, så hade jag nog inte fått panik. Men nu har det varit sömnlöst i några veckor så nerverna var inte riktigt på plats. Men efter att jag pratat med en sjuksköterska och gett Isa lite magmassage så blev det bättre och hon sov till 7.30 i morse. Idag har vi kört laktosfritt och hon har varit mer nöjd. Liesen va dessutom precis här och vaggade henne till sömns, tack för det!

Så nu ska jag bara sitta här i soffan, ta det lugnt och bara vara... För nu har jag plockat, tvättat, kört massa diskmaskiner och lagat mat och fruktpureér hela dagen... Nu är jag värd lite vila.
Go natt!

Just nu är jag lite extra lyckligt. Inte bara för att jag fått otroligt mycket gjort idag. Utan även för att Pasha precis lagt sig i sin bur frivilligt. Vilket min sambo har varit väldigt tydlig med att han aldrig kommer göra för "han tycker INTE om den". Men han hade (som vanligt) FEL FEL FEL och jag hade (som vanligt) RÄTT RÄTT RÄTT =).

Idag gick jag upp klockan 8. Det va inte frivilligt, klockan började ringa klockan 7... Jag gillar att stänga av alarmet och somna om... Jag skulle till tandläkaren. Hade bråttom som f-n och blev klar exakt klockan 8.30(skulle va där 8.40)... Så plötsligt dök det upp en sån där tankebubbla upp över mitt huvud med datumet 3/11... Sprang in och kollade, och visst hade jag rätt.. Jag va påväg dit fel dag. Till saken hör även att jag inte gick dit förra gången för jag hade fått för mej att det va en annan dag. Ja det är just så jag gör, jag bestämmer när jag ska dit och det är oftast fel dag...

Så jag åkte och handlade istället... Det blev en ordentlig frukost och efter den så bakade jag och städade och tvättade o blablabla... Småkakor är verkligen inte min grej, jag tycker egentligen inte att det är särskilt gott heller. Men det är säkert bra att ha, i frysen eller nåt.. Fula blev dom också, men det bjuur jag på! Det ska synas att man har gjort dom själv.=)

Ett par bilder från dagen... Och jag veet att korten är kassa men det är kameran på min mobil som är värdelös.

Och nej, jag har inte kommit igång med nån träning. Men funderar lite på simning... Alltså funderar...

Ett par sega datorer, många jobbiga nätter, sega mornar, hemska kvällar, tänder, förkylningar, jobb osv har gjort att bloggandet har känts låångt borta. Det är en prioritering som ligger långt ner på listan. Tyvärr får jag säga för det är bra för själen att lätta på tanketrycket ibland, speciellt när det håller på att börja tjuta som i en gammal kaffekokare.

Nu har jag slängt ihop ett brödbak, 6 limpor ska det bli, det är iallfall tanken. Det är inte för att jag är en supermorsa, för det anser jag att alla är som lyckas få "hela och rena" ungar som lär sig prata och gå och allt det där dom ska, om dom är friska. Men jag gillar liksom inte allt det där dom trycker ner i maten. Massa konstig skit. Och det ska jag ge min unge?! Kanske är det bra att vänja henne. Men jag hoppas ju såklart att det ska bli hårdare regler innan hon börjar skolan.. Jag är inget proffs, men hotell & restaurang utbildningen och en släng bageri & konditori har iallfall gjort så jag vet att det är mycket enkelt att slänga ihop en deg på vatten, salt, mjöl och jäst. Och med mammas gamla "köksbjörn" från 1800talet(...) så blir det även väldigt enelt att göra 6 st limpor på samma gång. Så då är det bara att göra, när man har tid.

Förut åt jag ägg till frukost. Fick dom sådär perfekt löskokta som jag vill ha det, eventuellt att vitan kunde ha varit liite fastare. I vilket fall... Jag tänkte ungefär så här: "Mmmmm va gött, perfekt kokt! Synd bara att det är hönans mens".. Sen kunde jag inte sluta tänka på det. "MmmmmmtänkintepådettänkintepådetMENS".... Varenda tugga"MmmmmmtänkintepådettänkintepådetMENS... Trevlig frukost...

Annars händer det inte så mycket. Jag jobbade under helgen och det va liite kunder och jag va trött. Vi har många otroligt trevliga kunder som är tacksamma för vår service. Men ibland kommer det undantag och jag blir väldigt förvånad över dessa.. Men man har lärt sig att skaka av sig det och gå vidare. Dock va det jobbigt när jag va gravid.

Kläääm

suddigt resultat:

Sitter här i lugna sköna Årjäng. Isa sover ute och det är INGEN som har väckt henne än. Inga skolungar, inga hantverkare och ingen döv gubbe som skriker ner i vagnen. Det tackar vi för. Vem vet jag inte, kanske gud eller just dessa människor som inte följt efter oss hit. Och Isa också, tack för att du sover lite så jag får vila ryggen=).

Solen skiner och det är ännu en perfekt höstdag, precis såhär ska det va! Jag har packat, åkt till årjäng, hälsat på mammas moster och alla släktingar som va där och hjälpte henne med flytten(mormor, morfar, mormors bror och hans fru, mammas kusin med fru och två barn, mamma och pappa), gått två promenader, åte mat på Götes och gjort en kladdkaka. klockan är ju bara 16.30 så nåt mer blir det väl... Vet att vi får en moster och minst en kusin på besök iallafall.
Annars har det varit en lugn dag. Skönt att va här där det finns folk som hjälper mej med lilla Isa. Klart jag har personer som hjälper mej i Arvika med men det blir lite annorlunda här. Lättare att fråga familjen.. Eller inte för att jag frågar:). Oftast behöver man ju hjälp med henne när man typ handlar mat eller duschar... Då känns det lite töntigt att fråga nån annan än mamma , pappa och syrran(jag har ju en bror också man han liksom räknas inte för han är så omständig=P)... Sån är jag! Gillar helt enkelt inte att be om hjälp...
(Tanken var att jag skulle äta kladdkakan ihop med någon, vem som hellst, inte själv....... klarar jag vänta?=))

Näe, nu ska jag slänga hängröven i soffan(och såg framför mej hur jag slängde 100kg röv i soffan och sen gick efter och satte mej brevid).

Adios!

Det är bra att dela med andra så att man slipper va med i "Biggest Loser".

Hm...
Idag har jag varit duktig. Skurat skåpluckorna, listerna och kaklet i köket. Sprayat allt rostfritt med rengörningsspray. Bärt ner ett stort vardagsrumsbord i källaren och tagit upp ett mindre(svar ja, jag bar det själv och det höll på att gå illa, men vad gör man när aldrig nån annan tar tag i saker o ting). Bakat muffins, gjort kyckling med ris och kantarellsås. Hämtat Alexander på dagis, varit ute och gått, vikit tre tvättmaskiner med tvätt, tvättat två och hängt upp en.(Det är då man blir så glad när sambon åker och tränar, kommer hem, går ut med hunden och sätter sig och kollar på film). Nu har jag iallafall lagt Isa och hon somnade efter drygt en timme, helt ok. Så sen är det dags att aktivera hunden med aktiveringsspel. Sen så ska jag bannemej duscha och noppa ögonbrynen. Jag ser ut som han där hårige i star wars.

För övrigt så skulle jag gärna åka på spa. Såg ett program för några år sen med ett japanskt spa i stockholm, det såg himla fint ut. Tror det va detta. Sen så skulle jag behöva lite sol och värme innan det blir kallt på riktigt, men det blir det inte förrän Isa blir större. Alltså, jag hoppas ju på sol och värme nästa sommar, men det blir ingen utomlandsresa än.

Men det skulle inte va fel att parkera min blekfeta kropp här=)

Sådär ja.
Veterinärbesöket avklarat. Självklart haltade han inte när vi kom dit. Självklart gjorde han utfall mot en ledarhund. Till Pashas försvar så får jag säga att alla dofter och all stress i ett väntrum på veterinärstationen gör så att det blir väldigt intensivt. Jag hörde tassarna mot golvet så jag höll honom i kort koppel. Bara att ledarhundens matte va ju blind så hon och veterinären lät hunden gå ganska nära Pasha. Vilket gjorde allt väldigt hysteriskt. Morrande och skällande. Usch, det är så pinsamt. Men konstigt nog så svarade ledarhunden, det ska dom ju inte göra.. Och båda hundarna va kastrerade.. De är väl rasister, Pasha är ju svart och den andra va vit.
När man har den rasen som jag har som går under "gruppen" kamphundar(fast på riktigt grupp 3-terrier) så känner iallafall jag det som att min hund måste vara lite bättre än alla andra hela tiden. När han har morrat åt någon annan hund så vill jag nästan gråta. Det är som att allt bra han gör är som bortblåst. För personen som såg honom i detta ögonblick ser honom bara som en morrande kamphund. I vilket fall är det skönt när man är hos veterinären. Hon sa bara helt enkelt(hon hade ingen kamphund) "såna är mina också, det är lite tråkigt. Svårt att få bort." Sen drog hon i hans ben, kollade ögon och öron och grejade i hans hals... Haha! Inga konstigheter! Jag var ju på en utställning en gång. Domaren vågade inte röra munnen på honom. Konstigt att dömma rasen om man är rädd. Men visserligen så finns det många puckade hundägare.. I vilket fall så kom vi fram till att han måste ha mer aktivering. Jag är väl medveten om det, han har fått för lite tid sen Isa föddes. Det är dags att ta tag i det nu.

Isa var hos sin farfar för första gången idag. Eller, hon har ju självklart varit där förr. Men idag var hon där själv. En timme ungefär, ganska lagom att börja med. Och det gick såklart jätte bra. Hon är så duktig så!

Nu sover både barn och hund. De är utslagna av dagens aktiviteter. Mamman sitter med den nästan svarta chokladen och kaffekoppen. Jag har varit väldigt arg i ett par dagar. Fått sagt ett och annat. Det känns bra. nu är jag lite lugnare. Nåt som jag tycker tar extra mycket på krafterna. Det är inte barn och hund. Det är vissa vuxna som man kan förklara saker för en miljon gånger, som man kan komma överens om något med en miljon gånger. Men nästa dag är det som bortblåst och då får man börja om. Sånt är slitsamt, sånt kan slita mej i tusen bitar. Sånt gör så att jag vill gråta och skrika.

Om ett par timmar blir det en tur till Karlstad. Det ska inhandlas pyjamas, halksockar, vinteroverall, ev. ett underställ, mössa och vantar till Isa. Vi får se vad dom tycker att vi behöver. Har ju hört att det ska bli den kallaste vintern på 100år i år så det gäller väl att ladda med varma kläder.=)

Det blir typ nåt sånt här:

 

 

Tre maryland cookies senare... Chokladbegäret är inte borta. Får väl göra som jag brukar, alltså dricka jäkligt stark kakao. Jag är verkligen en chokoholic.

Det va babysim idag. Isa va lite trött eftersom hon sov fruktansvärt dåligt i natt. Men det gick ganska bra ändå. Dock va jag besviken på att vi fick korv med bröd istället för smörgås till kaffet.. Korv med bröd och kaffe, ingen bra kombo...

Nu sitter jag i väntans tider(desperate housewives idag.. och när jag skriver detta så kommer jag på att jag redan har sett det.. FAN!) och kollar på "sveriges skönaste familjer"... Vilket speciellt program, vilka speciella människor. Men de har sin charm, trots att man skäms nästan hela programmet..
Men varför har jag redan sett desperate housewives avsnittet! Typiskt!! Jag åker och köper choklad..

Man kan ju fråga sig vad man är för en typ egentligen... Sambon är iväg och tränar typ 5dagar i veckan, och va gör jag? Jo, ringer och frågar om han kan köpa med choklad på vägen hem... Hahaha! Orkar inte ens vänta utan går och gör chokladpudding istället... För jag vill ju ha det när jag kollar på... Ja vadå? Hahaha! Dubbelavsnitt av Biggest loser.




Hahaha! Ja, vad säger man...

...Jo, jag fick en brownie också..=)



pöss å kram!

Igår kväll la jag mej i gästrummet. Jag behövde verkligen sömn. Och det fick jag=). Sov från 23-05.30. Det va helt underbart att få sova, t.om drömma! Fabulous! Isa fick välling när hon vaknade och sen somnade hon om och sov till kl9.=) Hela mitt liv handlar om sömn känns det som. Undrar om man är olika känsliga för det också. Jag blir iallfall helt knäckt när jag inte får sova. Känns som att jag går med en ständig rynka i pannan och ett sus i öronen. Jag blir en sämre männska när ja inte får sova.

Alltså en bättre människa när jag får sova =).

Imorgon ska jag jobba, 9.30-19 lördag och söndag. Det är efterlängtat. Man behöver komma ut och tänka på något annat ibland. Nu är det pefekt med fyra dagar i månaden.

Nu ligger den lilla sömntutan i vagnen och tittar på mej genom fönstret med nyvakna ögon. Så det blir inte mer än dessa rader idag.

Kraam!

En liten bild på solstrålen, tagen av Lisa och kläderna är såklart från morsan & jag

En sak jag ofta funderar på är varför folk är så förbaskat rädda för att se kritiskt på saker och ting. Håller vi på att amerikaneras? Ska vi bara ha en fin yta, le och låtsas att livet är en dans på rosor? Ska vi bara berätta vad duktiga vi är och vad bra vi har det och hur fint och enkelt allt funkar just hos oss?? Jag kan bli så less på sånt så jag vill kräkas. Nä, jag hissar raka rör och inget smusslande! För konstigt nog så är det alltid de perfekta som i grund och botten har det värst. Det är inget man ska va skadeglad åt. Men frågan är vad tanken är med att hitta på ett fantastiskt (fantasi)liv som man strör över sina vänner som ett stinkande gödsel?? Är det i hopp om att de som mår riktigt illa ska må ännu värre? Ibland kan man faktiskt undra.
Jag är en person som inte tar en spark utan att sparka tillbaks. Jag är en som tänker kritiskt för att jag bara vill ha det bästa. Jag är en sån som inte nöjer mej med nåt lagomt bra. Men jag är även en person som inser att de tuffaste vägarna i livet är dom man måste ta och att det finns inget perfekt.Jag är faktiskt jävligt bra när jag tänker efter.;)




Ska vi kalla det Anna Anka-syndromet?

Idaghar vi varit på Öpnna förskolan.
Det är såna gånger jag märker vilken hönsmorsa jag är. Och vilka koncentationssvårigheter jag har. Problem nr 1: Klarar inte av när barn slår sig, när dom gråter, när föräldrar lämnar små bebisar i stolar osv utan att sätta fast dom, när folk lämnar sina bebisar och inte tittar på dom hela tiden. Förstår att det är för att jag är 1:a gångs mamma. Men jag har riktigt jobbigt med sånt.
Problem nr2: Jag kan inte sitta i nåt så enkelt som en sångsamling i mer än 5min innan jag börjar fokusera mer på allt annat. Vilka tavlor som sitter på väggen, vad det står på dom, att Isas hår ligger fel, att det är varmt, att min tröja är skrynklig, att jag har ont i ryggen, funderar på när hon ska ha mat, att jag är sugen på kaffe mm... Jaja, det får jag väl leva med.
I vilket fall hade Isa jättekul och hon kröp snabbt som bara den o lekte med leksaker, kollade på alla barn och åt jätte duktigt! Hon fick ett litet nyp i näsan och ett rivmärke av en annan liten krypande bebbe. Hon gråt en skvätt, tôrrgråt lite till och sen va allt bra. Ibland är en liten kram av mammsen det enda som behövs=).
Hon sov två timmar när vi kom hem.

Har skrivit klart berättelsen om hennes födelse också. Äntligen! Det är inte en supermorsagrej utan helt enkelt bara som så att jag gillar att skriva. Man glömmer fortare än vad man tror, iallfall jag. Så renskrivningen får vänta, men nu har jag iallafall mina minnen på papper.
Det är gött när man gör saker som man bara har skjutit på, det är ju inget jobbigt egentligen. Det är ju jobbigare att tänka på alla måsten eller borden. Nu är det bara en anmälan till en kostrådgivarutbildningsutbildning, ett samtal till tandläkaren och veterinären som ska göras. Tänk att det ska vara så svårt, så enkla saker...


Middagsmaten idag bestod av rödspätta och sötpotatismos. Jag är alltid lika nöjd över mej själv när jag lyckats få till en fiskrätt i veckan. Något man lätt glömmer bort annars...



Isa somnade runt kl.19 idag igen och jag hoppas att hon får sova större delen av natten. Självklart är det bra för mej också. Men viktigast är att hon får den djupsömn hon behöver och en fast rutin.

Nu ska jag se på Desperate housewives! Säsongspremiär ikväll och jag är som ett barn på julafton. Tjihoo!

Puss o kraaam

Frågan är inte hur mycket kaffe man dricker när man är mammaledig. Frågan är hur länge man dricker en kopp.(och hur många gånger man värmer den i micron)

Idag är det grått och trist ute. Gött! Jag sitter med håret åt alla håll. Har ca tre virvlar i håret och när jag har sovit och har lite dust it i från dagen innan så ser jag ut som att jag har stått i en tornardo i 24timmar. Har på mej mjukisbyxan, slappa noppriga långärmade t-shirten, ingen deo, hann inte sätta på mej strumpor,  har inte borstat tänderna(klockan är 12.30, jag gick upp 9) och ögonkletet sitter fortfarande kvar.. Skit samma, jag är ju morsa! hahaha!

På onsdag kommer min älskade vän Ann Helen hem. Vi är vi. Såna där som ibland inte pratar med varandra på månader, men när vi träffas så är det som att vi pratade igår. Sist vi träffades va i början av 2008. Sen dess har hon varit i Australien. Jag har fått barn under den tiden. Och ibland har jag saknat henne så mycket så jag bara ha velat gråta. Men tryggheten i att vi alltid vet vart vi har varann gör att allt blir mycket lättare. Och nu kommer hon hem=)!!!


I fredags kväll spårade ett tåg ur, det var påväg mot Oslo. Första vagnen åkte in i skogen och den andra åkte av och hamnade brevid spåret. Det jag inte visste var att det va tre tjejer från företaget som jag jobbar på, med i den andra vagnen. Dom skulle påbörja en kurs. En kurs som jag hade tänkt söka till. Jag satt med papprena i min hand. Det gick bra med tjejerna men de var chockade, med all rätt. Jag själv hade nog tänkt "tänk om jag hade satt mej i den främre vagnen istället osv". Tänker t.om "tänk om jag hade varit med, tänk om jag hade suttit i den främre vagnen, tänk om jag hade dött". Jag tillåter inte mej själv att älta sådant. Men det var min första tanke. Mycket tror jag, är för att sen jag blev mamma, har jag varit väldigt rädd att något ska hända mej. Så att jag inte kan ta hand om Isa. Har bestämt mej för att det är en vanlig oro. Och tänker inte älta oron.

På tal om oro så är Pasha halt. Han ser så ledsen ut stackarn. Så imorgon blir det att ringa veterinären. Mammas lille gullegriis...

För övrigt så känner jag mej peppad inför en vecka av ett kärt återseende, en helg av jobbande och ett försök att greppa tag i crosstrainern och ha lite självdicipilin.

Ha en bra dag=)

Förresten så (hör och häpna!) tränade jag på crosstrainern i 30min idag och gjorde 60 situps. Duktig jag!=)

Igår hade vi en trevlig dag. Mamma och pappa var här och vi va på Arvika-Marten på dagen, jag köpte en jacka på JC=). Sen va det kålsoppa hos Kling. På kvällen gjorde jag Indisk kycklinggryta åt Mamma, pappa, Dan, Christian, Andy, S-G och Alexander. Himlans trevligt! Vi avrundade kvällen med en massa chips, Irish coffee och de äldre männen/grabbarna/göbbera/göbbane fick i sig ett x antal öl och hotshots.. Isa va/är jätte förkyld så det tog några timmar att lägga henne. Men det var lugnt och stilla här hemma. Jätte trevligt helt enekelt. När 30+arna började få för roligt fick dom sätta sig i skenet av infravärmen och (Dans) neonljus ute på altanen=). Gick och la mej kl.01, somnade kl.02 och Isa vaknade kl.06. Dan fixade välling, hon somnade om och sen kom mamma och hämtade henne runt kl8.30 och gav henne gröt. Pappa gick morgonpromenaden med Pasha. Jag gick inte upp förän kl.10=). Gött! Lite sömn gör, som sagt, underverk!

Eller alltid.. Beror ju liksom på hur man tycker!

Nu har vi gått förmiddagspromenixen och det va grått och trist men jag gillar hösten. Kanske för att jag föddes på hösten? Vem vet.. Det ultimata höstbarnet! Jag tycker att vår, höst och vinter är årstider när man verkligen kan andas! Men då ska det ju va en riktig vinter också, som det va i vintras. -15 grader vill jag iallfall ha! Och snö=). Det är nog så med oss nordbor, vi behöver fyra "ordentliga" årstider. Så tycker iallfall jag.

Har precis gjort äppelmos. Förstår inte varför jag inte har gjort det förr. Det är ju skitlätt. Tar ju typ 5min och man behöver inte ha i socker så det är ju jätte bra när jag försöker banta.

Det va det också jag. Den här träningen och viktminskningen ligger över mej som ett mörkt moln. Visst kan jag ha mina kläder som jag hade innan graviditeten. Men med handen på hjärtat så ville jag ju gå ner i vikt innan också. Eller rättare sagt, ha mer muskler. Jag känner mej som en hög med gele. Det viktigaste är ändå att få känna sig stabil i kroppen. Nu känner jag mej som en 80åring. Jag har ont precis överallt. Ingen massage eller knotknäckning i världen skulle kunna fixa mej nu tror jag. Det finns ingen genväg, jag måste träna. Men frågan är bara hur jag ska ha tid och råd. Jag vill inte va på dom där flshiga gymmen där folk sminkar sig innan de går och tränar och det kostar en femtedel av min lön för att va medlem. Jag vill heller inte va på äckel-anabola gym där alla bara står och flashar med sina stora muskler. Nej, jag gillade det gymmet jag va på förr. Det va alla sorter och inget överdrivet. Men vet inte vart man hittar nåt liknande här. Jag kör ju upp så grymt mycket pengar när jag åker till jobbet så det får inte va för dyrt... 1 timme om dagen är ju faktiskt ingenting.. Gick ju jätte bra i början av bloggen, men sen har det dalat.. Rätt rejält..

Men ge mej liiite energi a la Susan Lanefelt!!
(The cameltoe och outfiten tror jag att jag skippar, hahaha!)



(Förresten! Jävlar vilka bruna fötter!)