"Lär dej av andras misstag, för du hinner inte göra alla själv"
Nåt sånt...
uh vilken morgon!
Igår kväll försökte jag gå och lägga mej relativt tidigt. Somnade 22.30 ungefär och innan 23.00 hade jag varit uppe tre gånger hos lilla bebben som inte gnäller lite utan vrålar. Natten va sådär halvt sömnlös som vanligt. På morgonen fick hon välling i våran säng som vanligt runt 06 och sen somnade vi om.. Runt 08 vaknar jag av en jävla smäll. Tittar mej runt och ser bara Pasha(den som vanligen smäller i golvet på morgonen när han går upp), jag ser inte min dotter. (Våran säng är 1m hög ungefär...) Jag har aldrig flugit upp precis i samma stund som jag vaknar, men det gjorde jag nu! Och där låg hon min lilla lilla älskade lilla gulleplutt(man får ha så många sötnötnamn på sitt barn). Med ansiktet ner, rakt i trägolvet. Jag vaknar ju för fasiken när dom på andra sidan stan får posten på morgonen(jaja, lätt överdrivet men inte långt ifrån). När vi kom hem från BB och Pasha inte skulle sova i våran säng(med risk för att han skulle lägga sig på Isa) så brukade jag vakna när han hoppade ur soffan på nedervåningen och när han väl va framme vid sängen satt jag där redo med ett ajjande pekfinger och ett "NEJ". Men nu vaknade jag alltså inte, jag vaknade inte och min dotter hann krypa ur sängen och föll rakt i golvet. Jag tog upp henne det fortaste jag kunde, fast jag egentligen inte vågade. Hon hade blod runt munnen och grät, men inte hysteriskt. Och jag höll mej lugn så hon slutade strax. Det va helt enkelt fruktansvärt och idag har det känts som att jag har gått i sömnen och känner mej toltalt psykiskt instabil. Gör allt jag kan för att inte älta vad som kunde ha hänt. Men det är svårt att låta bli. Det är tur att det inte blir värre än såhär när man får lära sig att man sover djupare än man tror och att det inte längre funkar att bygga en mur av kuddar längs kanten på sängen. Nej hujedamejj! Trodde Ett tag att jag va världens sämsta mamma, men jag insåg ganska snart att det hade hänt de flesta mammor jag känner. Så det händer tydligen.. Men fy, det va ändå lika hemskt.
Go natt!
uh vilken morgon!
Igår kväll försökte jag gå och lägga mej relativt tidigt. Somnade 22.30 ungefär och innan 23.00 hade jag varit uppe tre gånger hos lilla bebben som inte gnäller lite utan vrålar. Natten va sådär halvt sömnlös som vanligt. På morgonen fick hon välling i våran säng som vanligt runt 06 och sen somnade vi om.. Runt 08 vaknar jag av en jävla smäll. Tittar mej runt och ser bara Pasha(den som vanligen smäller i golvet på morgonen när han går upp), jag ser inte min dotter. (Våran säng är 1m hög ungefär...) Jag har aldrig flugit upp precis i samma stund som jag vaknar, men det gjorde jag nu! Och där låg hon min lilla lilla älskade lilla gulleplutt(man får ha så många sötnötnamn på sitt barn). Med ansiktet ner, rakt i trägolvet. Jag vaknar ju för fasiken när dom på andra sidan stan får posten på morgonen(jaja, lätt överdrivet men inte långt ifrån). När vi kom hem från BB och Pasha inte skulle sova i våran säng(med risk för att han skulle lägga sig på Isa) så brukade jag vakna när han hoppade ur soffan på nedervåningen och när han väl va framme vid sängen satt jag där redo med ett ajjande pekfinger och ett "NEJ". Men nu vaknade jag alltså inte, jag vaknade inte och min dotter hann krypa ur sängen och föll rakt i golvet. Jag tog upp henne det fortaste jag kunde, fast jag egentligen inte vågade. Hon hade blod runt munnen och grät, men inte hysteriskt. Och jag höll mej lugn så hon slutade strax. Det va helt enkelt fruktansvärt och idag har det känts som att jag har gått i sömnen och känner mej toltalt psykiskt instabil. Gör allt jag kan för att inte älta vad som kunde ha hänt. Men det är svårt att låta bli. Det är tur att det inte blir värre än såhär när man får lära sig att man sover djupare än man tror och att det inte längre funkar att bygga en mur av kuddar längs kanten på sängen. Nej hujedamejj! Trodde Ett tag att jag va världens sämsta mamma, men jag insåg ganska snart att det hade hänt de flesta mammor jag känner. Så det händer tydligen.. Men fy, det va ändå lika hemskt.
Go natt!
Kommentarer
Trackback
