Virrevarr

Det är inte alla dagar man är så säker på vem man är. Vad man vill. Och hur man mår. Ibland är iallfall jag väldigt splittrad. Och det enklaste av allt vore att göra som vissa, inte känna efter utan bara bestämma sig för något. Men jag har inställningen att jag hellre mår dåligt ett tag, än att inte känna något alls. Och så kommer det för alltid att vara.
Det enda jag vet helt säkert är att jag är trött och att Isa har en tand på g... Och att hon är förbaskat förkyld. och snabb! Jädrar va hon är snabb! Kryper jättefort och har börjat resa sig. Det är konstigt när man tänker på den dagen hon föddes. Man låg där med henne brevid sig och bara tanken att hon skulle ha kläder va konstig. När folk kom med kläder större än 50 så blev jag full i skratt. "Precis som att hon någonsin skulle bli sååå stor!". Haha, det va precis som att jag trodde att hon skulle va nyfödd i flera år. Nu har hon stl.74 och det börjar gå in i min lilla hjärna att hon är en människa, en person. Och att hon växt fram i min mage är ju helt enkelt jätte jätte konstigt! Och nu när jag tänker på detta så kommer jag ju på att det är den 30:e idag. Alltså blir hon åtta månader ÅTTA! Jag tar i med ett sjungande rungande; Tiden går så fort!!

För övrigt så har jag ett starkt behov av att sälja saker. Ja nästan allt skulle jag kunna sälja. Allt utom familjen, kort och mina dagböcker. Är det normalt tro? Ha, precis som att jag skulle bry mej om vad som anses vara normalt. Vet ni förresten att jag hatar det ordet. Vem bestämmer liksom vad som är normalt eller inte? Nej, jag har egntligen raderat det ordet från mitt ordförråd. Finns förresten inte ens på Wikipedia, bara "normalt rum" och jag slutade läsa innan jag ens började, så intressant va det.

Igår va det kamphundsdebatt på tv4, det är så sjukt så jag finner inte ord. Ska människor utan någon som hellst kunskap sitta och diskutera ett ämne som (lättpåverkade)folk sitter hemma och lyssnar på. Sen när dom ser alla hemska bilder på människor som blivit bitna, då drar dom sina slutsatser. Och sen blir det ännu mer "mördarhundskaos" än vad det redan är. Jag vill bara påpeka att en kamphund är en hund som avlats fram för HUNDhets. Och detta har i många många år succesivt avlats bort. Att alltså säga att "det kunde lika gärna ha varit ett litet barn" är ungefär som att säga att en banan lika gärna kunde ha varit en traktor. Idioti.
Hundar har ett språk. Ett tydligt språk. Många bortskämda småhundar som vissa ägare tror är snälla och färdiguppfostrade när dom kommer redan som små valpar kan bete sig riktigt riktigt illa mot andra hundar. Riktigt oförskämt och i hundens värld hade den aldrig klarat sig om den inte va en alfahane eller hona. Så självklart får dessa småttingar ett rejält kokt stryk när dom träffar en lös stor hund. Och i hunden värld är detta rätt sak att göra. Men i människans värld skulle aldrig den stora hunden ha varit lös och den lilla hunden ska heller inte va familjens överhuvud. Idioti igen.
Det sitter en tant i teverutan och berättar om när hennes "lilla stackars hund" blir attakerad av en rotweiler och hur den skriker när hunden hugger och kastar omkring den. Jag håller med om att berättelsen är fruktansvärd och att jag själv förmodligen hade dött av chock direkt. Hon säger också att hon har haft hur många hundar som helst(vad jag hör nämner hon bara småhundar) och att hon aldrig förrut varit rädd för stora hundar. Men att hon nu tittar efter extra noga så att det inte är en amstaff eller rotweiler. Och säga vad man vill, men jag är även allergisk mot denna kommentaren "jag har haft hund i sååå mååånga år". För det betyder egentligen ingenting. Jag har sagt till folk som parkerat sina hundar ute i 30grader varmt sommarväder att det kanske inte är läge att låta hundarna sitta i bilen en sån dag och fått som svar att "jag har haft hundar i 25år" bla bla bla. Jaja, skit samma. Det betyder ju egentligen inte att man är proffs. Man kan ha haft knäppa, ouppfostrade hundar i 25år också. Nu är jag fördomsfull och svarar lite på samma sätt som alla gör om kamphundar(Och ja, jag känner ett stort ansvar att försvara min bäste vän). Om hon haft småhundar hela livet, om hon skämt bort småhundar hela livet. Vad är det då som säger att hon inte hade en dominant hund som "gick på" en stor hund som kom lös. Vad är det som säger att hunden inte skällde och morrade mot en lös hund och fick svar? Det ursäktar inte den lösa hundens ägares ansvarslösa sätt. Men det får iallafall bort bilden(som jag tror många har)att kamphundar attackerar småhundar som lägger sig på rygg, eller sliter dom i stycken när dom vänder på huvudet och inte vill bråka. Kamphundar går inte omkring och är morrande monster som hugger åt höger och vänster. Men det handlar om djur. Det handlar om hundar. Förr va det schäfer, sen va det rotweiler och nu är det kamphundar. Förbjuder vi kamphundar så kommer "fel personer" att hitta andra raser, eller blanda andra raser. Förbjuder vi kamhundar så kommer vi få börja förbjuda, förbjuda och förbjuda andra saker som kan vara ett hot. Och vart tar det slut? Nej, jag väljer att se till min egen hund. Och jag väljer att lyssna på Fredrik Steen, personer som tex veterinärer och Ceasar Millan när det gäller kamphundar. Det är personer som jobbar med hundar, personer som har erfarenhet. Och som veterinären i programmet sa; " Jag förstår inte varför det är så mycket diskussion om detta egentligen, eftersom vi har aldrig haft problem med dessa raser på kliniken. Man måste inse att media gillar allt rabalder kring detta. Och späder gärna på som med allt annat.
Nej jag säger som Pippi; Fy FABIAN!



Liten blir större...