Jag har ingen längtan efter att bli jämlik mannen. Jag föredrar att behålla min överlägsenhet.

Ibland kan man bli så trött på jämlikhet. För det är så långt bort. Ibland känns det som tio steg bakåt, där vi är nu. Man ska jobba, tjäna lika mycket som mannen och hinna med allt det mammor gjorde förr. Inte konstigt att de flesta känner igen det där med att sömntimmarna blir färre och färre för att man inte hinner allt på dagen.

Min ena sida säger åt mej att jobba mindre och min andra att jobba mer. Min ena sida säger till mej att nöja mej med det jag har, min andra att jag ska sikta högre. Ibland vet jag inte om det är min vilja eller mitt borde.. Kanske är det en blandning.


Omedvetet ser man ner på de kvinnor som jobbar mycket och inte är hemma med barnen så mycket som de borde. Omedvetet ser man ner på de kvinnor som är hemma och skaffar massa barn och inte jobbar. Omedvetet tycker man att pappan som är hemma med barnen länge är duktig. Omedvetet kräver man mer av en kvinnan när det gäller familjelivet men har även samma höga krav i arbetslivet. Omedvetet är allt en man gör för familjen ett plus. Utan att påstå att kvinnor är offer så måste jag ändå påstå att kraven är orimliga.
Vi kan inte heller vara allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0