Virrevarr

Det blir inte mycket tid över till bloggande. Nu är det julpysslande, de vanliga sakerna, Isa, Pasha och jobb som tar min tid. Jag känner hur jobbångesten kommer mot mej med en kraftig fart... Usch.. Jag förstår inte hur jag ska hinna med någonting när jag ska börja jobba, det är nästan så jag vill gråta. Jag hinner inte med mej själv alls just nu, jag hinner knappt gå på toa och borsta tänderna, mat äter jag... ibland... Jag förstår att det handlar om prioriteringar. Men det är så mycket jag vill prioritera. Det som är jobbigt är inte det som jag gör utan det som jag känner att jag borde göra. Hela tiden när jag är klar så tänker jag "skulle kanske ta o fixa det också, och det och det och det..", det tar liksom aldrig slut. Jag har jätte svårt för att sätta mej ner och leka med min dotter, läsa för henne osv... Och det är jobbigt, jag har dåligt samvete... Och ju sämre mitt samvete är, detso stressigare blir jag. Usch, ondcirkel-varning... Men det är väl värst nu, Dan har legat i magsjukan i fem dagar, vi åkte bort för att inte bli smittade och när vi kommer hem igen och har tänk fixa massa saker, då blir han sjuk igen. Så nu ligger han förkyld. Och han ska ha Isa hela helgen för att jag ska jobba. Hoppas han snart blir frisk.
Annars stressar jag inte mycket över själva julen. Vi har dragit ner rejält på julklappar, maten gör vi allihop och städa, det gör jag ju annars också. Och bakar och lagar mat. Själva julpyntningen är mysig tycker jag, lyssnar på julmusik och går omkring och grejar lite. Just nu har jag satt paus dock, för när Dan är sjuk och vi inte kan hjälpas åt, så blir det bara just stressigt och jobbigt. Så jag tar lite i taget(som farmor brukar säga=)) och försöker njuta av vad julen faktiskt handlar om(för mej iallafall): Att ha det gött! Och om man bortser från alla som måste ut och köra bil i detta vädret, så är det ju verkligen perfekt! Kan inte bli mycket juligare än såhär!
Läste en insändare häromdagen. Den va skriven av en ensamstående mamma som va sjukskriven. Hon skrev om ångesten när man inte har råd med julklappar, inte ens julmaten. Usch, jag kände riktigt en klump i magen. Här sitter man och oroar sig för skitsaker när det finns dom som verkligen mår dåligt och knappt får det att gå runt. Jag undrar vart man skänker pengar till dessa människor? Och ibland tänker jag att jag borde göra nåt vettigare på jul än att bara äta en massa mat. Och alltid så vill jag så mycket så att det inte blir något av nåt..