Virrevarr

Kollade Uppdrag Granskning idag. Grät såklart. Gråter nog till 99% av de programmen. Kan inte låta bli att kolla när jag råkar zappa förbi.. Men annars borde jag inte kolla. Det finns å mycket i världen som man kan bli ledsen och arg på.
Denna gången handlade det om Sara som blivit adopterad av ett svenskt par  och  "för att de bråkade" så skickar de tillbaks henne till Gambia och lämnar henne där. De säger att hon bara ska dit på semester och lämnar henne... Vem gör sånt?! Jag blir så ledsen.
Och när hon säger att hon bara vill bo i sverige, att hon bara vill va i en familj där alla är glada hela tiden. Att hon gråter ibland när hon tänker på allt hon inte borde ha gjort, att hon skulle ha varit snäll ch duktig varje dag. Jag tänker på hur jag va mot mina föräldrar i den åldern. Man va så arg på allt ibland så dom fick ta all skit, men man klarade tonåren hyfsat för man visste faktiskt att i grund och botten så hade man alltid sina föräldrar.
Hur klarar man att ingen vill ha en?
Nu är denna tjejen hämtad tillbaks till Sverige, hämtad av sina adoptivföräldrar för att sedan bli dumpad på ett barnhem. Där ska hon vara "ett tag".
Hur kan ett sånt här barn någonsin lita på vuxna? Och ha förtroende för någon?
Och hur kan man sitta i ett tv-program, va ansvarig på socialtjänsten och inte tycka att man ska behöva försvara sig inför svenska folket. Vi som betalar deras lön och kräver att de skyddar och tar hand om de som behöver hjälp. Att de helt enkelt gör det jobb de har betalt för att göra.
Skämmes!