Virrevarr

Tyyst... Det är nästan tyst i huset. Thank god! Igår hade vi gråt-kalas mellan halv nio och tolv på kvällen... Hon gav sig bara under tiden som hon fick välling och efter den blev det ännu värre. Det kändes som att nån satte en kniv i hjärtat på mej och vred om. Ringde sjukvårdsupplysningen och frågade vad jag skulle göra. Jag hade panik, för första gången sen hon föddes fick jag panik på riktigt. Den vanliga telefonen hade vi dragit ur och istället för att helt enkelt sätta i den så sprang jag upp och hämtade min mobil som va tom på batteri, så upp igen för att helt hysterisk få tag i laddaren och sen ner igen... Väl nere upptäckte jag att pengarna va slut så upp igen och tog Dans telefon.... Som sagt, panik. Hade det varit som så att hon blev såhär ledsen en dag, en vanlig dag, då jag fått den sömn jag behöver, så hade jag nog inte fått panik. Men nu har det varit sömnlöst i några veckor så nerverna var inte riktigt på plats. Men efter att jag pratat med en sjuksköterska och gett Isa lite magmassage så blev det bättre och hon sov till 7.30 i morse. Idag har vi kört laktosfritt och hon har varit mer nöjd. Liesen va dessutom precis här och vaggade henne till sömns, tack för det!

Så nu ska jag bara sitta här i soffan, ta det lugnt och bara vara... För nu har jag plockat, tvättat, kört massa diskmaskiner och lagat mat och fruktpureér hela dagen... Nu är jag värd lite vila.
Go natt!