"En vän är en människa i vars sällskap man törs vara sig själv"


Frågan är inte hur mycket kaffe man dricker när man är mammaledig. Frågan är hur länge man dricker en kopp.(och hur många gånger man värmer den i micron)

Idag är det grått och trist ute. Gött! Jag sitter med håret åt alla håll. Har ca tre virvlar i håret och när jag har sovit och har lite dust it i från dagen innan så ser jag ut som att jag har stått i en tornardo i 24timmar. Har på mej mjukisbyxan, slappa noppriga långärmade t-shirten, ingen deo, hann inte sätta på mej strumpor,  har inte borstat tänderna(klockan är 12.30, jag gick upp 9) och ögonkletet sitter fortfarande kvar.. Skit samma, jag är ju morsa! hahaha!

På onsdag kommer min älskade vän Ann Helen hem. Vi är vi. Såna där som ibland inte pratar med varandra på månader, men när vi träffas så är det som att vi pratade igår. Sist vi träffades va i början av 2008. Sen dess har hon varit i Australien. Jag har fått barn under den tiden. Och ibland har jag saknat henne så mycket så jag bara ha velat gråta. Men tryggheten i att vi alltid vet vart vi har varann gör att allt blir mycket lättare. Och nu kommer hon hem=)!!!


I fredags kväll spårade ett tåg ur, det var påväg mot Oslo. Första vagnen åkte in i skogen och den andra åkte av och hamnade brevid spåret. Det jag inte visste var att det va tre tjejer från företaget som jag jobbar på, med i den andra vagnen. Dom skulle påbörja en kurs. En kurs som jag hade tänkt söka till. Jag satt med papprena i min hand. Det gick bra med tjejerna men de var chockade, med all rätt. Jag själv hade nog tänkt "tänk om jag hade satt mej i den främre vagnen istället osv". Tänker t.om "tänk om jag hade varit med, tänk om jag hade suttit i den främre vagnen, tänk om jag hade dött". Jag tillåter inte mej själv att älta sådant. Men det var min första tanke. Mycket tror jag, är för att sen jag blev mamma, har jag varit väldigt rädd att något ska hända mej. Så att jag inte kan ta hand om Isa. Har bestämt mej för att det är en vanlig oro. Och tänker inte älta oron.

På tal om oro så är Pasha halt. Han ser så ledsen ut stackarn. Så imorgon blir det att ringa veterinären. Mammas lille gullegriis...

För övrigt så känner jag mej peppad inför en vecka av ett kärt återseende, en helg av jobbande och ett försök att greppa tag i crosstrainern och ha lite självdicipilin.

Ha en bra dag=)

Förresten så (hör och häpna!) tränade jag på crosstrainern i 30min idag och gjorde 60 situps. Duktig jag!=)





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0