Virrevarr

Hm...
Idag har jag varit duktig. Skurat skåpluckorna, listerna och kaklet i köket. Sprayat allt rostfritt med rengörningsspray. Bärt ner ett stort vardagsrumsbord i källaren och tagit upp ett mindre(svar ja, jag bar det själv och det höll på att gå illa, men vad gör man när aldrig nån annan tar tag i saker o ting). Bakat muffins, gjort kyckling med ris och kantarellsås. Hämtat Alexander på dagis, varit ute och gått, vikit tre tvättmaskiner med tvätt, tvättat två och hängt upp en.(Det är då man blir så glad när sambon åker och tränar, kommer hem, går ut med hunden och sätter sig och kollar på film). Nu har jag iallafall lagt Isa och hon somnade efter drygt en timme, helt ok. Så sen är det dags att aktivera hunden med aktiveringsspel. Sen så ska jag bannemej duscha och noppa ögonbrynen. Jag ser ut som han där hårige i star wars.

För övrigt så skulle jag gärna åka på spa. Såg ett program för några år sen med ett japanskt spa i stockholm, det såg himla fint ut. Tror det va detta. Sen så skulle jag behöva lite sol och värme innan det blir kallt på riktigt, men det blir det inte förrän Isa blir större. Alltså, jag hoppas ju på sol och värme nästa sommar, men det blir ingen utomlandsresa än.

Men det skulle inte va fel att parkera min blekfeta kropp här=)

Sådär ja.
Veterinärbesöket avklarat. Självklart haltade han inte när vi kom dit. Självklart gjorde han utfall mot en ledarhund. Till Pashas försvar så får jag säga att alla dofter och all stress i ett väntrum på veterinärstationen gör så att det blir väldigt intensivt. Jag hörde tassarna mot golvet så jag höll honom i kort koppel. Bara att ledarhundens matte va ju blind så hon och veterinären lät hunden gå ganska nära Pasha. Vilket gjorde allt väldigt hysteriskt. Morrande och skällande. Usch, det är så pinsamt. Men konstigt nog så svarade ledarhunden, det ska dom ju inte göra.. Och båda hundarna va kastrerade.. De är väl rasister, Pasha är ju svart och den andra va vit.
När man har den rasen som jag har som går under "gruppen" kamphundar(fast på riktigt grupp 3-terrier) så känner iallafall jag det som att min hund måste vara lite bättre än alla andra hela tiden. När han har morrat åt någon annan hund så vill jag nästan gråta. Det är som att allt bra han gör är som bortblåst. För personen som såg honom i detta ögonblick ser honom bara som en morrande kamphund. I vilket fall är det skönt när man är hos veterinären. Hon sa bara helt enkelt(hon hade ingen kamphund) "såna är mina också, det är lite tråkigt. Svårt att få bort." Sen drog hon i hans ben, kollade ögon och öron och grejade i hans hals... Haha! Inga konstigheter! Jag var ju på en utställning en gång. Domaren vågade inte röra munnen på honom. Konstigt att dömma rasen om man är rädd. Men visserligen så finns det många puckade hundägare.. I vilket fall så kom vi fram till att han måste ha mer aktivering. Jag är väl medveten om det, han har fått för lite tid sen Isa föddes. Det är dags att ta tag i det nu.

Isa var hos sin farfar för första gången idag. Eller, hon har ju självklart varit där förr. Men idag var hon där själv. En timme ungefär, ganska lagom att börja med. Och det gick såklart jätte bra. Hon är så duktig så!

Nu sover både barn och hund. De är utslagna av dagens aktiviteter. Mamman sitter med den nästan svarta chokladen och kaffekoppen. Jag har varit väldigt arg i ett par dagar. Fått sagt ett och annat. Det känns bra. nu är jag lite lugnare. Nåt som jag tycker tar extra mycket på krafterna. Det är inte barn och hund. Det är vissa vuxna som man kan förklara saker för en miljon gånger, som man kan komma överens om något med en miljon gånger. Men nästa dag är det som bortblåst och då får man börja om. Sånt är slitsamt, sånt kan slita mej i tusen bitar. Sånt gör så att jag vill gråta och skrika.

Om ett par timmar blir det en tur till Karlstad. Det ska inhandlas pyjamas, halksockar, vinteroverall, ev. ett underställ, mössa och vantar till Isa. Vi får se vad dom tycker att vi behöver. Har ju hört att det ska bli den kallaste vintern på 100år i år så det gäller väl att ladda med varma kläder.=)

Det blir typ nåt sånt här:

 

 

Tre maryland cookies senare... Chokladbegäret är inte borta. Får väl göra som jag brukar, alltså dricka jäkligt stark kakao. Jag är verkligen en chokoholic.

Det va babysim idag. Isa va lite trött eftersom hon sov fruktansvärt dåligt i natt. Men det gick ganska bra ändå. Dock va jag besviken på att vi fick korv med bröd istället för smörgås till kaffet.. Korv med bröd och kaffe, ingen bra kombo...

Nu sitter jag i väntans tider(desperate housewives idag.. och när jag skriver detta så kommer jag på att jag redan har sett det.. FAN!) och kollar på "sveriges skönaste familjer"... Vilket speciellt program, vilka speciella människor. Men de har sin charm, trots att man skäms nästan hela programmet..
Men varför har jag redan sett desperate housewives avsnittet! Typiskt!! Jag åker och köper choklad..

Man kan ju fråga sig vad man är för en typ egentligen... Sambon är iväg och tränar typ 5dagar i veckan, och va gör jag? Jo, ringer och frågar om han kan köpa med choklad på vägen hem... Hahaha! Orkar inte ens vänta utan går och gör chokladpudding istället... För jag vill ju ha det när jag kollar på... Ja vadå? Hahaha! Dubbelavsnitt av Biggest loser.




Hahaha! Ja, vad säger man...

...Jo, jag fick en brownie också..=)



pöss å kram!

Igår kväll la jag mej i gästrummet. Jag behövde verkligen sömn. Och det fick jag=). Sov från 23-05.30. Det va helt underbart att få sova, t.om drömma! Fabulous! Isa fick välling när hon vaknade och sen somnade hon om och sov till kl9.=) Hela mitt liv handlar om sömn känns det som. Undrar om man är olika känsliga för det också. Jag blir iallfall helt knäckt när jag inte får sova. Känns som att jag går med en ständig rynka i pannan och ett sus i öronen. Jag blir en sämre männska när ja inte får sova.

Alltså en bättre människa när jag får sova =).

Imorgon ska jag jobba, 9.30-19 lördag och söndag. Det är efterlängtat. Man behöver komma ut och tänka på något annat ibland. Nu är det pefekt med fyra dagar i månaden.

Nu ligger den lilla sömntutan i vagnen och tittar på mej genom fönstret med nyvakna ögon. Så det blir inte mer än dessa rader idag.

Kraam!

En liten bild på solstrålen, tagen av Lisa och kläderna är såklart från morsan & jag

En sak jag ofta funderar på är varför folk är så förbaskat rädda för att se kritiskt på saker och ting. Håller vi på att amerikaneras? Ska vi bara ha en fin yta, le och låtsas att livet är en dans på rosor? Ska vi bara berätta vad duktiga vi är och vad bra vi har det och hur fint och enkelt allt funkar just hos oss?? Jag kan bli så less på sånt så jag vill kräkas. Nä, jag hissar raka rör och inget smusslande! För konstigt nog så är det alltid de perfekta som i grund och botten har det värst. Det är inget man ska va skadeglad åt. Men frågan är vad tanken är med att hitta på ett fantastiskt (fantasi)liv som man strör över sina vänner som ett stinkande gödsel?? Är det i hopp om att de som mår riktigt illa ska må ännu värre? Ibland kan man faktiskt undra.
Jag är en person som inte tar en spark utan att sparka tillbaks. Jag är en som tänker kritiskt för att jag bara vill ha det bästa. Jag är en sån som inte nöjer mej med nåt lagomt bra. Men jag är även en person som inser att de tuffaste vägarna i livet är dom man måste ta och att det finns inget perfekt.Jag är faktiskt jävligt bra när jag tänker efter.;)




Ska vi kalla det Anna Anka-syndromet?

Idaghar vi varit på Öpnna förskolan.
Det är såna gånger jag märker vilken hönsmorsa jag är. Och vilka koncentationssvårigheter jag har. Problem nr 1: Klarar inte av när barn slår sig, när dom gråter, när föräldrar lämnar små bebisar i stolar osv utan att sätta fast dom, när folk lämnar sina bebisar och inte tittar på dom hela tiden. Förstår att det är för att jag är 1:a gångs mamma. Men jag har riktigt jobbigt med sånt.
Problem nr2: Jag kan inte sitta i nåt så enkelt som en sångsamling i mer än 5min innan jag börjar fokusera mer på allt annat. Vilka tavlor som sitter på väggen, vad det står på dom, att Isas hår ligger fel, att det är varmt, att min tröja är skrynklig, att jag har ont i ryggen, funderar på när hon ska ha mat, att jag är sugen på kaffe mm... Jaja, det får jag väl leva med.
I vilket fall hade Isa jättekul och hon kröp snabbt som bara den o lekte med leksaker, kollade på alla barn och åt jätte duktigt! Hon fick ett litet nyp i näsan och ett rivmärke av en annan liten krypande bebbe. Hon gråt en skvätt, tôrrgråt lite till och sen va allt bra. Ibland är en liten kram av mammsen det enda som behövs=).
Hon sov två timmar när vi kom hem.

Har skrivit klart berättelsen om hennes födelse också. Äntligen! Det är inte en supermorsagrej utan helt enkelt bara som så att jag gillar att skriva. Man glömmer fortare än vad man tror, iallfall jag. Så renskrivningen får vänta, men nu har jag iallafall mina minnen på papper.
Det är gött när man gör saker som man bara har skjutit på, det är ju inget jobbigt egentligen. Det är ju jobbigare att tänka på alla måsten eller borden. Nu är det bara en anmälan till en kostrådgivarutbildningsutbildning, ett samtal till tandläkaren och veterinären som ska göras. Tänk att det ska vara så svårt, så enkla saker...


Middagsmaten idag bestod av rödspätta och sötpotatismos. Jag är alltid lika nöjd över mej själv när jag lyckats få till en fiskrätt i veckan. Något man lätt glömmer bort annars...



Isa somnade runt kl.19 idag igen och jag hoppas att hon får sova större delen av natten. Självklart är det bra för mej också. Men viktigast är att hon får den djupsömn hon behöver och en fast rutin.

Nu ska jag se på Desperate housewives! Säsongspremiär ikväll och jag är som ett barn på julafton. Tjihoo!

Puss o kraaam

Frågan är inte hur mycket kaffe man dricker när man är mammaledig. Frågan är hur länge man dricker en kopp.(och hur många gånger man värmer den i micron)

Idag är det grått och trist ute. Gött! Jag sitter med håret åt alla håll. Har ca tre virvlar i håret och när jag har sovit och har lite dust it i från dagen innan så ser jag ut som att jag har stått i en tornardo i 24timmar. Har på mej mjukisbyxan, slappa noppriga långärmade t-shirten, ingen deo, hann inte sätta på mej strumpor,  har inte borstat tänderna(klockan är 12.30, jag gick upp 9) och ögonkletet sitter fortfarande kvar.. Skit samma, jag är ju morsa! hahaha!

På onsdag kommer min älskade vän Ann Helen hem. Vi är vi. Såna där som ibland inte pratar med varandra på månader, men när vi träffas så är det som att vi pratade igår. Sist vi träffades va i början av 2008. Sen dess har hon varit i Australien. Jag har fått barn under den tiden. Och ibland har jag saknat henne så mycket så jag bara ha velat gråta. Men tryggheten i att vi alltid vet vart vi har varann gör att allt blir mycket lättare. Och nu kommer hon hem=)!!!


I fredags kväll spårade ett tåg ur, det var påväg mot Oslo. Första vagnen åkte in i skogen och den andra åkte av och hamnade brevid spåret. Det jag inte visste var att det va tre tjejer från företaget som jag jobbar på, med i den andra vagnen. Dom skulle påbörja en kurs. En kurs som jag hade tänkt söka till. Jag satt med papprena i min hand. Det gick bra med tjejerna men de var chockade, med all rätt. Jag själv hade nog tänkt "tänk om jag hade satt mej i den främre vagnen istället osv". Tänker t.om "tänk om jag hade varit med, tänk om jag hade suttit i den främre vagnen, tänk om jag hade dött". Jag tillåter inte mej själv att älta sådant. Men det var min första tanke. Mycket tror jag, är för att sen jag blev mamma, har jag varit väldigt rädd att något ska hända mej. Så att jag inte kan ta hand om Isa. Har bestämt mej för att det är en vanlig oro. Och tänker inte älta oron.

På tal om oro så är Pasha halt. Han ser så ledsen ut stackarn. Så imorgon blir det att ringa veterinären. Mammas lille gullegriis...

För övrigt så känner jag mej peppad inför en vecka av ett kärt återseende, en helg av jobbande och ett försök att greppa tag i crosstrainern och ha lite självdicipilin.

Ha en bra dag=)

Förresten så (hör och häpna!) tränade jag på crosstrainern i 30min idag och gjorde 60 situps. Duktig jag!=)

Igår hade vi en trevlig dag. Mamma och pappa var här och vi va på Arvika-Marten på dagen, jag köpte en jacka på JC=). Sen va det kålsoppa hos Kling. På kvällen gjorde jag Indisk kycklinggryta åt Mamma, pappa, Dan, Christian, Andy, S-G och Alexander. Himlans trevligt! Vi avrundade kvällen med en massa chips, Irish coffee och de äldre männen/grabbarna/göbbera/göbbane fick i sig ett x antal öl och hotshots.. Isa va/är jätte förkyld så det tog några timmar att lägga henne. Men det var lugnt och stilla här hemma. Jätte trevligt helt enekelt. När 30+arna började få för roligt fick dom sätta sig i skenet av infravärmen och (Dans) neonljus ute på altanen=). Gick och la mej kl.01, somnade kl.02 och Isa vaknade kl.06. Dan fixade välling, hon somnade om och sen kom mamma och hämtade henne runt kl8.30 och gav henne gröt. Pappa gick morgonpromenaden med Pasha. Jag gick inte upp förän kl.10=). Gött! Lite sömn gör, som sagt, underverk!

Eller alltid.. Beror ju liksom på hur man tycker!

Nu har vi gått förmiddagspromenixen och det va grått och trist men jag gillar hösten. Kanske för att jag föddes på hösten? Vem vet.. Det ultimata höstbarnet! Jag tycker att vår, höst och vinter är årstider när man verkligen kan andas! Men då ska det ju va en riktig vinter också, som det va i vintras. -15 grader vill jag iallfall ha! Och snö=). Det är nog så med oss nordbor, vi behöver fyra "ordentliga" årstider. Så tycker iallfall jag.

Har precis gjort äppelmos. Förstår inte varför jag inte har gjort det förr. Det är ju skitlätt. Tar ju typ 5min och man behöver inte ha i socker så det är ju jätte bra när jag försöker banta.

Det va det också jag. Den här träningen och viktminskningen ligger över mej som ett mörkt moln. Visst kan jag ha mina kläder som jag hade innan graviditeten. Men med handen på hjärtat så ville jag ju gå ner i vikt innan också. Eller rättare sagt, ha mer muskler. Jag känner mej som en hög med gele. Det viktigaste är ändå att få känna sig stabil i kroppen. Nu känner jag mej som en 80åring. Jag har ont precis överallt. Ingen massage eller knotknäckning i världen skulle kunna fixa mej nu tror jag. Det finns ingen genväg, jag måste träna. Men frågan är bara hur jag ska ha tid och råd. Jag vill inte va på dom där flshiga gymmen där folk sminkar sig innan de går och tränar och det kostar en femtedel av min lön för att va medlem. Jag vill heller inte va på äckel-anabola gym där alla bara står och flashar med sina stora muskler. Nej, jag gillade det gymmet jag va på förr. Det va alla sorter och inget överdrivet. Men vet inte vart man hittar nåt liknande här. Jag kör ju upp så grymt mycket pengar när jag åker till jobbet så det får inte va för dyrt... 1 timme om dagen är ju faktiskt ingenting.. Gick ju jätte bra i början av bloggen, men sen har det dalat.. Rätt rejält..

Men ge mej liiite energi a la Susan Lanefelt!!
(The cameltoe och outfiten tror jag att jag skippar, hahaha!)



(Förresten! Jävlar vilka bruna fötter!)

Det är inte alla dagar man är så säker på vem man är. Vad man vill. Och hur man mår. Ibland är iallfall jag väldigt splittrad. Och det enklaste av allt vore att göra som vissa, inte känna efter utan bara bestämma sig för något. Men jag har inställningen att jag hellre mår dåligt ett tag, än att inte känna något alls. Och så kommer det för alltid att vara.
Det enda jag vet helt säkert är att jag är trött och att Isa har en tand på g... Och att hon är förbaskat förkyld. och snabb! Jädrar va hon är snabb! Kryper jättefort och har börjat resa sig. Det är konstigt när man tänker på den dagen hon föddes. Man låg där med henne brevid sig och bara tanken att hon skulle ha kläder va konstig. När folk kom med kläder större än 50 så blev jag full i skratt. "Precis som att hon någonsin skulle bli sååå stor!". Haha, det va precis som att jag trodde att hon skulle va nyfödd i flera år. Nu har hon stl.74 och det börjar gå in i min lilla hjärna att hon är en människa, en person. Och att hon växt fram i min mage är ju helt enkelt jätte jätte konstigt! Och nu när jag tänker på detta så kommer jag ju på att det är den 30:e idag. Alltså blir hon åtta månader ÅTTA! Jag tar i med ett sjungande rungande; Tiden går så fort!!

För övrigt så har jag ett starkt behov av att sälja saker. Ja nästan allt skulle jag kunna sälja. Allt utom familjen, kort och mina dagböcker. Är det normalt tro? Ha, precis som att jag skulle bry mej om vad som anses vara normalt. Vet ni förresten att jag hatar det ordet. Vem bestämmer liksom vad som är normalt eller inte? Nej, jag har egntligen raderat det ordet från mitt ordförråd. Finns förresten inte ens på Wikipedia, bara "normalt rum" och jag slutade läsa innan jag ens började, så intressant va det.

Igår va det kamphundsdebatt på tv4, det är så sjukt så jag finner inte ord. Ska människor utan någon som hellst kunskap sitta och diskutera ett ämne som (lättpåverkade)folk sitter hemma och lyssnar på. Sen när dom ser alla hemska bilder på människor som blivit bitna, då drar dom sina slutsatser. Och sen blir det ännu mer "mördarhundskaos" än vad det redan är. Jag vill bara påpeka att en kamphund är en hund som avlats fram för HUNDhets. Och detta har i många många år succesivt avlats bort. Att alltså säga att "det kunde lika gärna ha varit ett litet barn" är ungefär som att säga att en banan lika gärna kunde ha varit en traktor. Idioti.
Hundar har ett språk. Ett tydligt språk. Många bortskämda småhundar som vissa ägare tror är snälla och färdiguppfostrade när dom kommer redan som små valpar kan bete sig riktigt riktigt illa mot andra hundar. Riktigt oförskämt och i hundens värld hade den aldrig klarat sig om den inte va en alfahane eller hona. Så självklart får dessa småttingar ett rejält kokt stryk när dom träffar en lös stor hund. Och i hunden värld är detta rätt sak att göra. Men i människans värld skulle aldrig den stora hunden ha varit lös och den lilla hunden ska heller inte va familjens överhuvud. Idioti igen.
Det sitter en tant i teverutan och berättar om när hennes "lilla stackars hund" blir attakerad av en rotweiler och hur den skriker när hunden hugger och kastar omkring den. Jag håller med om att berättelsen är fruktansvärd och att jag själv förmodligen hade dött av chock direkt. Hon säger också att hon har haft hur många hundar som helst(vad jag hör nämner hon bara småhundar) och att hon aldrig förrut varit rädd för stora hundar. Men att hon nu tittar efter extra noga så att det inte är en amstaff eller rotweiler. Och säga vad man vill, men jag är även allergisk mot denna kommentaren "jag har haft hund i sååå mååånga år". För det betyder egentligen ingenting. Jag har sagt till folk som parkerat sina hundar ute i 30grader varmt sommarväder att det kanske inte är läge att låta hundarna sitta i bilen en sån dag och fått som svar att "jag har haft hundar i 25år" bla bla bla. Jaja, skit samma. Det betyder ju egentligen inte att man är proffs. Man kan ha haft knäppa, ouppfostrade hundar i 25år också. Nu är jag fördomsfull och svarar lite på samma sätt som alla gör om kamphundar(Och ja, jag känner ett stort ansvar att försvara min bäste vän). Om hon haft småhundar hela livet, om hon skämt bort småhundar hela livet. Vad är det då som säger att hon inte hade en dominant hund som "gick på" en stor hund som kom lös. Vad är det som säger att hunden inte skällde och morrade mot en lös hund och fick svar? Det ursäktar inte den lösa hundens ägares ansvarslösa sätt. Men det får iallafall bort bilden(som jag tror många har)att kamphundar attackerar småhundar som lägger sig på rygg, eller sliter dom i stycken när dom vänder på huvudet och inte vill bråka. Kamphundar går inte omkring och är morrande monster som hugger åt höger och vänster. Men det handlar om djur. Det handlar om hundar. Förr va det schäfer, sen va det rotweiler och nu är det kamphundar. Förbjuder vi kamphundar så kommer "fel personer" att hitta andra raser, eller blanda andra raser. Förbjuder vi kamhundar så kommer vi få börja förbjuda, förbjuda och förbjuda andra saker som kan vara ett hot. Och vart tar det slut? Nej, jag väljer att se till min egen hund. Och jag väljer att lyssna på Fredrik Steen, personer som tex veterinärer och Ceasar Millan när det gäller kamphundar. Det är personer som jobbar med hundar, personer som har erfarenhet. Och som veterinären i programmet sa; " Jag förstår inte varför det är så mycket diskussion om detta egentligen, eftersom vi har aldrig haft problem med dessa raser på kliniken. Man måste inse att media gillar allt rabalder kring detta. Och späder gärna på som med allt annat.
Nej jag säger som Pippi; Fy FABIAN!



Liten blir större...

Phu...
Isa somnade inte förän 23.30 igår. Men hör och häpna, hon sov ända til 07.00! Och hon hade säkert sovit längre om inte Pasha den osmidige smällde upp dörren och studsade upp i sängen efter sin morgonprommenad. Men, men.. En hel natt av sömn, helt fantastiskt, otroligt, underbart! Dock hade jag pratat i sömn i natt. Hade vänt mej till Dan och sagt nåt i stil med "Vart är ungen?! Vart är hon?!" Så han hade väl sagt åt mej att jag va knäpp eller nåt, men jag hade fortsatt och böjt mej över kanten och kollat där hon ramlade ner igår och tittat om hon låg där. Till slut hade jag väl lugnat mej och lagt mej igen. Hahaha! Stackars mej! Orolig hela tiden..

Nu har hon sovit i typ två timmar. Det är helt otroligt vad lite mer sömn ger en väldigt mycket mer energi. Jag har hunnit duscha, sorterat hennes mössor och vantar, packat upp och bärt ner väskor, tagit bort urväxta kläder och sommarkläder, bäddat ur sängarna, vikt och tagit upp tvätt, tagit ner tvätt till källaren, plockat ur och i en diskmaskin, tagit fram Isas lunch, ätit lunch, plockat upp alla leksaker och grejer från golvet, torkat av alla bänkar, fläkt coh kaklet i köket och sorterat räkningar och andra papper. Ja jädrarns va effektiv! Och jag har faktiskt hunnit med att borsta håret och klätt på mej nåt annat än mjukisbyxor. Tjihooo! =)
Och nu sitter jag här i soffan, solen lyser på mej, det kan fan inte bli mycket bättre faktiskt=). Ok då, lite choklad hade inte suttit fel... Eller jo, det sätter sig alltid fel, men det hade inte varit fel att äta, eller jo, jätte fel. Men gött! Choklad är jätte gött!

Under eftermiddagen dammsög, skurade och dammade jag hela huset.. Städade badrummet och bäddade rent i sängarna. Och så tog jag på mej mjukisbyxorna igen såklart! Hahaha!=)

Och ikväll tog det bara 4timmar att lägga det lilla charmtrollet. Nja... Nu vaknade hon igen. Men hon är ursäktad för hon är förkyld. Jaja, roligare än så blir det inte.  Vad är väl en bal på slottet?

Nåt sånt...
uh vilken morgon!
Igår kväll försökte jag gå och lägga mej relativt tidigt. Somnade 22.30 ungefär och innan 23.00 hade jag varit uppe tre gånger hos lilla bebben som inte gnäller lite utan vrålar. Natten va sådär halvt sömnlös som vanligt. På morgonen fick hon välling i våran säng som vanligt runt 06 och sen somnade vi om.. Runt 08 vaknar jag av en jävla smäll. Tittar mej runt och ser bara Pasha(den som vanligen smäller i golvet på morgonen när han går upp), jag ser inte min dotter. (Våran säng är 1m hög ungefär...) Jag har aldrig flugit upp precis i samma stund som jag vaknar, men det gjorde jag nu! Och där låg hon min lilla lilla älskade lilla gulleplutt(man får ha så många sötnötnamn på sitt barn). Med ansiktet ner, rakt i trägolvet. Jag vaknar ju för fasiken när dom på andra sidan stan får posten på morgonen(jaja, lätt överdrivet men inte långt ifrån). När vi kom hem från BB och Pasha inte skulle sova i våran säng(med risk för att han skulle lägga sig på Isa) så brukade jag vakna när han hoppade ur soffan på nedervåningen och när han väl va framme vid sängen satt jag där redo med ett ajjande pekfinger och ett "NEJ". Men nu vaknade jag alltså inte, jag vaknade inte och min dotter hann krypa ur sängen och föll rakt i golvet. Jag tog  upp henne det fortaste jag kunde, fast jag egentligen inte vågade. Hon hade blod runt munnen och grät, men inte hysteriskt. Och jag höll mej lugn så hon slutade strax. Det va helt enkelt fruktansvärt och idag har det känts som att jag har gått i sömnen och känner mej toltalt psykiskt instabil. Gör allt jag kan för att inte älta vad som kunde ha hänt. Men det är svårt att låta bli. Det är tur att det inte blir värre än såhär när man får lära sig att man sover djupare än man tror och att det inte längre funkar att bygga en mur av kuddar längs kanten på sängen. Nej hujedamejj! Trodde Ett tag att jag va världens sämsta mamma, men jag insåg ganska snart att det hade hänt de flesta mammor jag känner. Så det händer tydligen.. Men fy, det va ändå lika hemskt.


Go natt!

I förrgår såg jag en klänning på Idol. Jag funderade på vart jag hade sett en sån, om jag hade ägt en eller bara provat den i affären... Vilken affär det va, det va nog kanske Vila och varför jag inte köpte den. Har för mej att det va nåt med innerfodret, det blev sådär statiskt och fastnade på kroppen. Och kanske att den hade extrahöfter(när tyget är stelt vid höfterna och går ut nån cm extra så att jag ser dubbelt så fet ut, jag vet att det inte är realistiskt att jag blir dubbelt så stor eftersom jag är liite större än ett par cm). Och jag tror även att bandet va lite tight runt lungorna så att jag inte kunde andas. Kom fram till att det va några år sen jag provade den. Kanske tre. Sen kom jag att tänka på varför i helkornsvete(ja det låter ju iallafall bättre än helvete) jag lägger sånt på minnet, tänkte att det är ju jätte dumt att lägga såna idiotiska saker på minnet. Jag borde ju komma ihåg bra saker från skoltiden, typ från historian, geografin och kanske lite stavning från svenskan. Och sen kom jag på att klänningen va nog från Sisters..
Och varför har man en gammal klänning på sig när man är med i Idol?
I vilket fall kan jag inte komma på om jag är dum för att jag lägger saker på minnet som, enligt mej, är roliga. Eller om jag är dum för att jag inte lägger saker på minnet, som enligt mej, är tråkiga saker. Jag måste ju helt enkelt ha dålig smak...?

Nu vaknade Isa.
Go natt!

Idag gav jag mej in i det idiotiska igen... Det idiotiska att handla på Ica efter klockan 16 på en fredag! Hur dum får man va!!?? Skulle posta några paket och handla mat till kvällen.. Kommer till parkeringen och den är självklart full.. Till slut hittar jag en ganska långt bort och försöker tänka positiva tankar(det funkade inte) och går in. Där står det nr.19 till posten/förbutiken.. Jag tar nr.26(jippiee!) och försöker köra en racershopping... Kommer ca 10m, första stopp-två diskuterar vad dom ska ha för bröd, 1m till-tre tjejer diskuterar vad dom ska äta till middag, en gillar inte bakpotatis(?!) så dom väljer tacos istället och jag får tag i en rödlök(phu!), går en meter till-tjejerna ska ha tomat så jag får vänta på att ta min tomat, till slut får jag tag i den, trevligt! Går några meter till-gratis provsmak till alla snålisar(sorry) och alla måste såklart stå precis där det är som trängst och jag får knö mej igenom folksamlingen(men vem FAN står och äter gratismat på Ica en fredag, förutom min sambo...?!)! Ökar takten och kommer ända till kassan, tack gode gud, ingen kö. Betalar och... Hamnar SJÄLVKLART bakom Arvikast segaste människa, han går så sakta så jag skulle kunna lägga mej på golvet och åla istället.. Väl framme vid förbutiken; nr. 34 SÅKLART! Ny lapp, ska precis springa ut men då går han där IGEN, Arvikas SEGASTE människa... Åh... Grrrr! Till slut, en rejäl omkörning eller omspringning, slänger ut kassen i bilen och springer tillbaks. Postar paketen och åker hem.. Jag förstår verkligen inte hur man frivilligt handlar på en fredag. Förresten så köpte jag två planksteksplankor också och båda böjde sig och den ena sprack. Nämnde jag att dom kostade 289kr? Fy förif-n. Isa har gråtit och gnällt hela dagen, Pasha har försökt få uppmärksamhet och Dan började tidigare idag. Igår va jag sjuk, kom inte ur sängen förrän 16 ungefär. Men idag mår jag bättre och det är tur, för imorgon och på söndag ska jag jobba. Hoppas iallfall att  Isa är gladare imorgon för annars vet jag inte hur jag ska stå ut med att jobba.. Lilla lilla älskade Isa.

Ja det blev iallafall bättre fredagsmat än makaroner och det är vi glada för. 3 av 4 familjemedlemmar somnade innan kl.22=). Ja, jag är ju vaken som vanligt=).

Kvällens måltid:
Toast skagen och Plank"stek" (på torsk) till mej och Dan

Majskrokar till Isa=) (Hon är lite upprörd för att hon inte får alla på en gång)

Pöss o kram!
ps ansträngde mej verkligen för att inte skriva om politik idag=)

Åjamejjen! Kollar på "Den perfekta vaginan" på Tv4. Det handlar om tjejer som plastikopererar sig för att få den perfekta vaginan. Ibland undrar man, har vi för många problem eller för få?! För visst finns det många löjliga problem.. De borde få gratis kognitiv beteendeterapi och  skänka pengarna till välgörenhet istället. Jaja.. Och där såg jag operationen och USCH nu spyr jag nästan.

Fin inledning på dagens blogg..

I alla fall... Det har varit helt hysteriskt kring valet. Och jag kan inte undgå att tro att det handlar om missnöje. Mycket missnöje. Och det är synd att vissa löser problemet genom att rösta in ett främlingsfientligt parti. För jag tror iallfall att det är så det ligger till. Och det är synd. Men nu känner jag att jag måste sluta tänka på den där skiten och inse att jag har jobb, barn, sambo, hus och ok ekonomi. Och framförallt är jag frisk och resten av min familj också. Men det är ju faktiskt så att alla inte är så lyckligt lottade. Och dom ska man hjälpa, inte förstöra ännu mer för. Det finns de som lurar till sig bidrag och det är fel. Men såna personer kommer det alltid finnas. Det finns de som tex är sjukskrivna eller arbetslösa i sverige och jobbar i norge, det finns de som jobbar i norge och inte har nån inkomst registrerad i sverige så de behöver varken betala ev underhåll, inkassoavgifter eller böter. Det borde läggas mer resurser på dessa fiifflare istället för att inte låta sjuka få vara sjuka. Men som sagt, nu slutar jag tänka på detta... Energitjuv är vad det är...

Isa har börjat äta bättre.  Hurra! Trodde bara hon gillade burkmaten men idag åt hon även maten som jag har gjort. Vad glad jag blev! Lilla lilla älskade änglamonster. Idag somnade hon kl.20.00 i bilen påväg hem från faster Linda. Och hon sover än(klockan är nu 23.42). Vi har haft det lite kämpigt med sömnen igen. Men jag börjar fundera på om det blir värre när vi sover borta. Hoppas hon sover bra i natt. Den där jäkla nappen åker ju ur hela tiden, vi skulle aldrig ha börjat med den. Men vi va ju tvungna så hon lärde sig hur det gick till att amma.

Till helgen ska jag jobba.. Ska kolla på en jacka då. Har precis sålt två på Tradera för sammanlagt 560kr, så det ska jag köpa en ny jacka för. Undra va jag vill ha, nån varm...
Märks det att jag har tänkt på att jag vill borsta tänderna och lägga mej o sova genom hela texten... Herre... Nu gör jag det!
Go natt!

=P
Det har varit en hektisk, slitsam helg. På fredagkvällen blev det lite fest, skötte mej exemplariskt får jag säga. Trots att det under förfesten gick till som det alltid gör när det går åt helkornsvete... ni vet, man sitter i soffan och babblar. Samtalen blir djuuuupare och djuuupare men även mer osammanhängande och när man reser sig upp för att gå vidare till nästa fest så inser man att man är ganska full, eller kanske jätte full. Men sen blev det lugnt resten av kvällen. Blev ett besök till öltältet, just för att få betala 100kr i inträde tror jag. Sen gick vi hem.. Hann väl sova två timmar innan Isa började med det sedvanliga gnället runt kl.03. Sen va jag så trött och hade så ont i magen på lördagen så på förfesten på kvällen så drack jag en liter vatten och åkte hem. Jag kände mej tråkig. Men samtidigt så kändes det inte kul att veta att jag skulle va lika trött igen dagen därpå. Nepp, jag va duktig och åkte hem. Och nu dröjer det lääänge innan det blir nåt kalas igen. Det har varit bröllopsfest, möhippa, torgkalas och mâten. Nä, nu får det räcka. Kanske är man tråkig när man vill sitta hemma med sitt lilla barn. Enligt vissa är det inte ok. Man, hur är det dom säger nu...; "man måste inte sluta leva för att man får barn". Men jag säger som så, man slutar inte leva. Man kommer in i en ny fas i livet. Allt har sin tid. Och jag har festat, jävlar vad jag har festat. Men sen jag fick Isa så är det inte lika kul med party. Jag vill va hemma med min lilla bebis. För vips så är hon 15år och har absolut inte tid med mej längre. För 15år går fanimej fort!=) Gammal va?
Nä, nu blir det valvaka för hela slanten. Men jag gissar på att jag somnar om ca 5min. Får väl bygga på fläsket med lite choklad så jag håller mej vaken. Den där träningen som jag började här går ju så bra. INTE. Men det är aldrig för sent. Har varit duktig ändå, för att vara jag.
Nä, nu ger jag mej. Fy för ett tråkigt och icke givande inlägg idag..

Jag funderar på främlingsfientlighet. Jag undrar varför vissa har en stor benägenhet att "odla fram" detta hos så många så fort något kör ihop sig. Jag tror att vi alla är en gnutta diskriminerande och dömmande. "Alla" som i både svarta, vita, gula och blå. Vi dömmer, det gör vi. Men sen måste vi även kunna öppna våra sinnen och kunna ändra oss. Kunna se att allt är inte just svart eller vitt.
Jag såg ett inlägg på fb där en viss person, som hade startat en sida, som egntligen inte handlade om invandrare vs svenskar. Dock ser man antydan på något vis, mellan raderna. Sen kom det, något i stil med detta;" Jag har t.om sett invandrarbarn som leker med soft air guns". Med detta menade personen att invandrarbarn ibland hade mer pengar än svenska barn. Sånt här gör mej ilsken. Om barnets föräldrar jobbar och sliter, ska dom då inte kunna köpa vad dom vill till sina barn? För att någon kan tycka och tänka? Ska alla invandrare sitta och tigga på alla mörka gator? Annars hör man att "dom kommer hit till sverige och lever på socialbidrag" och när dom jobbar så har "barnen t.om soft air guns"? Det är ju som jag säger, som att "bite sig sjöl i rava" eller som att prata med en vägg. Inget är bra, för att dessa personer har bestämt sig. Dom har sätt upp en mur och har inte tänkt riva den. Dom är enligt mej, instängda och kommer aldrig kunna leva livet fullt ut. Detta pga att de kan inte lära känna personer utan måste hela tiden tänka på vart personerna kommer ifrån och därifrån utgå från om det är värt att lära känna dom eller inte. Kanske är bra om det blir en öppen diskussion om detta, istället för att partierna hotar med att gå ihop för att hålla ute SD. Varför ska det va så svårt att prata om det, varför kommer dom inte med siffror osv så att folket får se. Just nu är det hög arbetslöshet och många krånglar med FK. Då tar folk till drastiska åtgärder som att rösta på SD för att de tror att deras liv kommer bli fantastiskt. För att de lovar guld och gröna skogar. Jag kan inte låta bli att tänka på en viss tysk herre som också la över skulden på en grupp av människor när livet var tungt för många. Och visst hakar många på, det kan ju vara en chans att det blir bättre. Det kommer att vända politiken uppochner. Men nej, det är inte rätt väg säger jag. Inte för mej, och förhoppningsvis inte för er heller. Man ska inte glömma sina egna behov, men man ska heller aldrig glömma andras. Och det finns inga genvägar genom livet, det finns inget svart eller vitt. Vi är människor, vi har olika förutsättningar. Men vi kan alltid påverka våra egna liv och vi kan alltid visa andra människor respekt. Glöm inte den gyllene regeln, den är viktig, den är skitviktig.
Bara några ord som jag behövde få UUUT.
Adjö=)


Det finns ju hur många färger som hellst egentligen=)

Nåja, kanske inte är såå mycket för sportbilar. Men jag kan bli förbannad.

Nu har jag ett barn som kryper... Ja jäklar vad fort hon tar sig fram. Elller kryper och kryper, hon ålar sig mest. Men det går fort. Och hunden ser ut som att han tänker "Hjäääälp It moooves".  Jag tröstar mej med att han kanske tycker att hon är roligare om några år. Så att jag ska slippa gå under av dåligt samvete. Jag vet att det är  många som undrar om man är knäpp och tänker att "det är ju bara en hund". Men för mej är det inte så. Det stod "hund" överst på min önskelista så länge jag kan minnas. Hade jag haft barn först och hund sen så hade det säkert varit en skillnad. Men nu är det inte så. Jag kan jämföra att få barn med att få hund. Jag kan jämföra känslan med att sitta med en bebis/valp i knät och känna att "du är min, du är hos mej och nu ska jag göra allt för att du ska må bäst".  Jag har dåligt samvete när Pasha inte har varit ute på 5 timmar och jag får dåligt samvete om jag missat att Isa har bajsat i blöjan. Jag försöker att skälla så lite som möjligt på Pasha och ge honom massa positiv uppmuntran, jag slår honom aldrig.. Våld föder våld. Det är min tanke. Och jag vet att det är föräldrar och hundägare som kör alldeles för mycket på att skrämma sina barn och djur för att dom ska göra som dom vill. Och det är för mej inte att skapa tillit och respekt. Jag gillar ordet samarbete. Och jag tänker att om jag har höga förväntningar och krav på mej själv så kan det bli dåligt ibland, men inte gå åt helvete. Det finns en viss skillnad där. Alla har vi dåliga dagar. Och dom behövs, för att vi inte ska försvinna i nåt hamsterhjul som bara går runt runt och aldrig blir annorlunda. (Stackars hamstrar...)

Jag är förkyld, hostar hela nätterna. Det är bättre på dagarna. Men jag försöker att inte hosta på nätterna, för jag vill inte väcka Isa. Hon behöver sina få timmar av djupsömn, och jag med. Så jag dricker vatten, typ en halvliter per natt. Konstigt vad allt verkligen blir annorlunda när man blir mamma. Inte ens hosta på natten. Dan skulle aldrig tänka så. Och vad självömkan har blivit någonting annat. Jag tänker inte längre "uh jag är så sjuk, så sjuk, så sjuk" utan snarare "bara hon inte blir sjuk, bara hon inte blir sjuk, BARA HON INTE BLIR SJUK". Jag vet inte om det är så för alla, eller om det är för att hon hade RS-viruset när hon bara va ett par månader. Det va så hemskt. Dan va på skolan i Uppsala och Isa blev sjukare när vi var hos mamma och pappa. Där finns det ingen akutmottagning på kvällen så vi var tvungna att åka till barnakuten i karlstad med ambulans. Jag ringde sjukvårdsupplysningen flera gånger innan, men de tog mej aldrig på allvar. Det va svar som " lägg henne med några kuddar under huvudet du bara, det är ingen fara" eller "köp lite näsdroppar". Till slut fick mamma ringa, för jag orkade inte ringa fler gånger. Det finns utbildad personal som man ska kunna lita på. Och det gör man, iallafall efter att ha pratat med flera olika personer. Och vi hade även varit hos en läkare som var ytterst speciell...  I vilket fall blev det ambulans, hon fick adrenalin som hon andades in i en pytteliten mask och  nån grej som mätte syret under natten. De sa att det inte skulle gå under ett visst värde. Det gjorde det självklart hela tiden, maskinen pep och personalen kom in. Men det va aldrig nån fara, "bara mätningen som blir lite konstig när de är så små"... Stor ide´ med att ha på henne den där grejen och väcka både henne och mej en gång i halvtimmen om det ändå inte var något att lita på. Det blev iallafall bättre, det va toppen på virusinfektionen just den dagen då vi åkte in, och sen blev hon bättre och bättre. Nämnde jag förresten att det är väldigt smittsamt och att vi inte fick nån patientresa hem? Nej, dom tyckte nämligen att vi skulle ta bussen hem. Smaart. Med en liten bebis med RSviruset som både smittar och har dåligt imunförsvar.
Man kan inte sluta förvånas över den svenska sjukvården. Det va så mycket mer konstigt man fick höra, men orkar inte skriva om allt. Men detta reagerar man på, så glöm inte att detta är politik. Allt är politik. Vill vi påverka vår egen vardag så kan vi inte säga att vi inte är intresserade av politik. Och vill vi tjejer ha samma rättigheter  som killar så är vi feminister. Så är det, vare sig man vill eller inte.

(Tog en liten paus där. Tänkte för mej själv att jag provar att göra som Malin sa igår, bara lägger henne i sängen på dagen och ser om hon somnar.... Men hallå!? Det funka... Helt otroligt... Hon bara somna... "bara hon inte är sjuk"...)

I vilket fall, jag va bara tvungen att propagera lite för att alla bör gå och rösta.

Imorgon är det Mâten! Man blir ju som barn på nytt varenda år. Jag som älskar när det är mycket folk och när det händer en massa (samtidigt som jag älskar att sitta själv i tystnaden och dricka te) älskar ju detta spektakel! Man träffar massa folk som man känner, som man kanske inte träffat på länge, man går och går och går. Alla ungar är glada, och man minns hur kul man själv hade varenda år. Jag undrar jag om jag har varit där varenda år, isåfall är det alltså min 27:e marknad.. Oj, oj, oj! Framförallt, det är enda gången på året som det händer något i Årjäng. Eller rättare sagt, något som Årjängarna orkar sig ut på.

Nepp.. Nu får jag ta o göra nåt vettigt innan hon vaknar.
Puss o kraaam!

Känn på den!

Senaste veckorna(egentligen månaderna...åren?) har gått förbaskat fort. Vill utbrista i "Stannna jorden jag vill kliva av!!!!"(som för övrigt är ett citat ut Snobben, jag är duktig på att lägga viktiga saker på minnet).
Jag har varit sjuk, tjafsat om allt(för högt och för ofta), jobbat och fyllt år... Det har varit mycket i mina tankar och därför blir det stopp i min hjärna och jag orkar inte skriva. Till detta hör också att Isa börjat krypa och dragit ner på sömntimmarna. Det jag vill komma fram till är att tid till bloggandet har det inte funnits. Tyvärr. Och så fort jag börjar skriva så håller jag på och somna. Tyvärr, igen.

Idag har vi iallafall varit på babysim. Man kan ju fråga sig själv om man är totalt dum i huvudet. Slita halvt ihjäl sig för att plaska omkring i en basäng i en halvtimme. Som Isa dessutom inte tyckte va ett dugg kul idag. Först kommer man dit med hjärtat i halsgropen och kan inte sluta tänka på vad man kan ha glömt. Som om det vore en big deal egentligen, huvudsaken är ju att plånboken är med. Allt går att köpa. Dock är det just såna saker som plånboken jag glömmer. Men då finns det alltid någon att låna av. Så vafan, det är ingen big deal(det har inget med hamburgare att göra). Sen ska man in i duschen, bebisarna kryper omkring, river varandra, äter på varandra, kryper över varandra och "slår" varandra. Alla mammor är "lite lätt" svettiga och står apatiska och funderar på vad man ska börja med, "handduk, byta om själv, byta om på bebis, vad ska man ha med in, vad ska man ha med ut, när ska blöjan av, skulle dom smörjas före eller efter eller både och, tänk om hon sovit för lite, tänk om hon ätit för lite, tänk om hon ätit för mycket, hur gick den där sången vi sjöng nu igen, va det nåt jag hade glömt, fan tog jag ut hunden, stängde jag av spisen, neej nu blev jag kissnödig och nej där kissa hon på handduken, jag skulle inte ha tagit av blöjan...!". Ja det är så lugnt och skönt. Sen när man äntligen har duschat och pressat i bebisen i hennes badbyxor och sig själv i baddräkten så ska man i poolen som är 36 grader varm. Eftersvettningarna kommer och vips så är man ren och svettig... Sen är det flyta på mage, rulla, flyta på rygg, simma, sjunga och tjååååff, upp igen! (Det va lugnare på valpkursen...) Sen in i duschen med massa trötta och hungriga bebisar, tvåla in sig själv, tvåla in bebisen, torka, in i omklädningsrummet igen (där ännu mera bebisar är)... Gråt, skrik, svett... Krypande små saker överallt och jag är så glad över att vi hjälps åt.... Tack gode gud för att vi hjälps åt... Ut i cafeterian, upp med gröten. Fort som fan!! Inget gråt, inget gråt, inget gråt....! GRÅT. Gröt klar... Phu.... Mat till bebisen = bebis glad. Äntligen mat och kaffe till mamma... Nej då blir bebisen trött och gråter.... Springer och hämtar bilstol och filt, nämnde jag att det regnade? Kommer tillbaks, det blir inte lugnare... Vi får nog. Alla vid vårt bord får nog, och vi åker hem... Och hon gråter och hon somnar... Och nu vaknade hon. Nämnde jag att vi betalar 900kr för babysimmet? Plus ca 150kr i bensin varje gång... Men hon kommer ääälska vatten. Eller?

För övrigt älskar jag detta ålkrypande, jollergråtskrattande, pussbitande änglamonster mest av allt =).

Tittade mej i spegeln förrut. Håret är frissigt och tunnt, gult och fult. Hyn är sliten och grå och ögonbrynen ihopväxta. Tänderna är gula, naglarna är av. Nagelacket är bortslitet och benen är orakade... För några år sedan började man helgens "kroppsrenovering" redan på måndagen. Det va solarium, benvaxning, besök hos frissan(ögonbryn och huvudhår), naglar, saltborstning av tänderna(ja, det äär sant), insmörjning av diverse bodybutters, spraytan... You name it... Nu består "kroppsrenoveringen" av tandborstning innan frukosten(så slipper jag springa upp igen) och raggardusch. Nej tvi vale, det får bli ändring!

Är det såhär jag kommer sluta??